Motstånd mot invandring backas ofta upp med ekonomiska argument. I Sverige handlar de ekonomiska argumenten vanligen om att invandrare belastar de offentliga finanserna på grund av låg sysselsättning och låga snittinkomster. Detta argument underbyggs med studier som visar att det offentliga omfördelar från inrikes till utrikes födda. I andra länder med mindre offentliga åtaganden, såsom USA, dominerar i stället argument om att invandrare sänker löner och “tar jobben” från den inhemska befolkningen. Resonemanget bakom detta argument är lätt att förstå: ett ökad utbud borde skapa konkurrens om jobber och innebära lönepress nedåt. De flesta studier pekar dock mot att sådana effekter är små.
Det finns dock undantag, bland annat den danska studie som vi skrivit om här på Ekonomistas tidigare. Ett annat undantag är en färsk uppsats av MIT-doktoranden Marco Tabellini som studerar den europeiska massinvandringen till USA i 1900-talets början. Tabellini jämför städer i USA som mottog olika antal invandrare och finner stora, positiva ekonomiska effekter på den inhemska befolkningen. Större invandring ledde till förbättrade chanser för den infödda befolkningen att få jobb: 10 invandrare ledde till att ytterligare två infödda fick jobb. Tabellini finner även i likhet med den ovan nämnda danska studien att infödda får mer kvalificerade arbeten. Färre infödda jobbar på fabriksgolvet och fler blir förmän. Invandring tycks alltså ha varit ekonomiskt gynnsam för den infödda befolkningen.
Trots de positiva ekonomiska effekterna väckte invandringen motstånd. I städer med mer invandring minskade stödet för demokraterna och offentliga utgifter och skatter sjönk. Detta är i linje med idén att etnisk mångfald minskar stödet för omfördelning. Rasismen var utbredd vid den här tiden, framförallt gentemot ursprungsbefolkningen och afroamerikaner, men även mot judar och katoliker. På 1920-talet införandes kvoter för hur många som fick invandra från olika europeiska länder.
Denna studie är ännu opublicerad och lär knappast vara sista ordet om effekterna av invandring till USA vid förra seklets början. Medan de stora positiva ekonomiska effekterna avviker från tidigare litteratur, förefaller de politiska effekterna välbekanta. Invandring av människor från främmande kulturer skapar lätt en motreaktion (vilket jag tror är huvudförklaringen till SD:s framgång). Vid 1900-talets början var rasismen gentemot italienare utbredd. Men i takt med att invandrarna integreras svalnar känslorna. Få amerikaner fortsätter idag att förakta italienare, precis som rasismen gentemot finnar i Sverige inte längre verkar vara lika utbredd som den en gång var. Denna process förutsätter dock att integrationen verkligen kommer till stånd. I USA är t.ex. fortfarande det socioekonomiska gapet mellan svarta och vita stort och andelen svart-vita äkta par är låg (men ökande).
Ekonomistas 
“Tabellini jämför städer i USA som mottog olika antal invandrare och finner stora, positiva ekonomiska effekter på den inhemska befolkningen.”
Är det indianerna som avses med inhemsk befolkning?
Det var kanske otydligt, jag menar den befintliga befolkningen i de städer som var med i studien, dvs huvudsakligen tidigare europeiska invandrare och ättlingar till dessa.
”Tabellini jämför städer i USA som mottog olika antal invandrare och finner stora, positiva ekonomiska effekter på den inhemska befolkningen.”
Vilka städer och vilka länder kom invandrarna, som nämns i studien, ifrån?
Minns jag rätt var det framförallt invandring från Sydeuropa, men klicka på länken till uppsatsen och kolla om du är intresserad. Städerna styrdes av datatillgången, även det går att läsa i uppsatsen.
Vad gör att vissa grupper integreras mer eller mindre, vill man fråga, tex italienare gentemot svarta i USA? Finns det studier om det?
Jag vet inte, just svarta och vita är egentligen lite dumt exempel (se svar till Marcus nedan). Tabellini jobbar med en intressant uppsats (se abstract på hans hemsida) om att intern migration av svarta från söder till norr snabbade på italienarnas integration. Men förhoppningsvis är det inte ett nödvändigt villkor för integration att det ska komma nya grupper som är mer annorlunda för att tidigare ska integreras.
För den som är intresserad av att jämföra denna fråga mellan länder kan jag rekommendera studier som tittar på USA och Brasilien, två länder med ganska olika erfarenheter och historia, men, säger vissa, en del likheter idag:
https://unchronicle.un.org/article/racial-discrimination-and-miscegenation-experience-brazil
Angående de svarta i USA, så kom de som bekant till USA som slavar. Det bör man ha i åtanke när man beaktar hur situationen för de svarta har utvecklats i USA.
Håller helt med, det är egentligen ett dumt exempel i det här sammanhanget. Svarta har funnits lika länge som vita i USA och under mkt lång tid fördes en politik för att svarta och vita inte skulle integreras.
Den förs fortfarande om än lägre ner i den politiska hierkain och på ett mer indirekt vis, Michele Alexander – The New Jim Crow är utmärkt läsning, eller för ett mer färskt praktiskt exempel http://www.newsweek.com/race-schools-592637.
Det är väl ändå den infödda befolkningens rasistiska föreställningar som orsakar “motreaktionen” – inte invandringen i sig.
Det är invandringen i kombination med inföddas rasism (eller vilka skäl det nu handlar om) som orsakar motreaktionen. Den normativa ansvars- och skuldfrågan är dock en annan och i den håller jag med dig att det är inföddas rasism och inte invandrarna som är syndabocken.
Behöver kanske inte vara “rasism”. Jag tvivlar starkt på att den sk “rasismen” mot folk från Finland som nämns i inlägget (och som jag kommer ihåg) var baserad på morfologiska grunder.
Det lär snarare ha handlat om att de:
* var “utsocknes”, vilka vi alltid haft negativa preferenser för,
* och att de till högre grad hörde till samhällets bottenskikt. Vilket ledde till kommentarer om att “finnar bara super och slåss med kniv”.
Men din kommentar är intressant. Var det engelsmännen eller irländarnas som ägde problemet med att bli integrerade i Nordirland? Och hade båda “rasistiska föreställningar”?
Det är vanligt att tala om rasism även när det inte handlar om raser, men visst, kalla det främlingsfientlighet i stället. Själv är jag för ung för att ha upplevt detta.
“Få amerikaner fortsätter idag att förakta italienare”
Ovanstående citat ur bloggposten är inte alls i enlighet med det USA jag kommit att lära känna. Jag har under 20 års tid arbetat inom mjukvarubranschen i USA på ett antal olika orter. Är det något som är signifikativt för amerikaner så är det rasism och rangordning av olika etniciteter samt nationaliteter. På de flesta arbetsplatserna har jag upplevt att amerikanerna varit mycket återhållsamma med sina egna åsikter kring detta men när jag umgåtts med kollegorna privat har de visat sina äkta sidor. Etnicitetsrasismen är gigantisk och i de privata sociala sfärerna umgås man oftast bara med sina “egna”. Detta är givetvis bara min och några av mina svenska kollegors “anekdotiska erfarenhet” av att ha arbetat under många år i USA.
Intressant, du vet säkert bättre än jag. När det gäller italienare finns steretyperna kvar, framförallt när det gäller brottslighet, men jag trodde inte det handlade om några verkliga motsättningar. Det är hursomhelst bättre nu än för hundra år sen då det förekom lynchningar av italienare.
”Få amerikaner fortsätter idag att förakta italienare”
Som kommentar till pajsaren så vill jag uppmärksamma att det finns gradskillnader. Det lär inte riktigt vara som det var förr. Följande Wikisida om Anti-Italianism är intressant läsning för att få en viss uppfattning om hur det var: https://en.wikipedia.org/wiki/Anti-Italianism
Följande ur artikeln kan kan ge en viss uppfattning om nivån: “John M. Parker helped organize the lynch mob, and in 1911 was elected as governor of Louisiana. He described Italians as “just a little worse than the Negro, being if anything filthier in their habits, lawless, and treacherous”.”
Från inlägget: “Större invandring ledde till förbättrade chanser för den infödda befolkningen att få jobb: 10 invandrare ledde till att ytterligare två infödda fick jobb”
Var det så att sysselsättningsgraden ökade och arbetslösheten minskade, och det gick att koppla till immigration?
En fri arbetsmarknad borde inte ha mer än 2-3% arbetslöshet oavsett immigration. Men den kanske var reglerad?
Det är andel sysselsatta som mäts, du får kolla detaljerna i pappret. Arbetslösheten verkade hursomhelst ligga betydligt högre än 2-3% under 1900-1930 när jag googlade snabbt.
Forskningen om “invandrarnas belastning” på de offentliga finanserna dras med ett antal systematiska felkällor. Denna forskning präglas mer av ett statskameralt än ett samhällsekonomiskt perspektiv. Bryter man ner siffrorna ser man att de flesta invandrargrupper bidrar positivt, det är invandring från somalia och irak som framstår som en “belastning”, pga av låg utbildning, världens högsta lägsta löner( som LO-basen stolt påpekade i Ekots lördagsintervju) samt passiviserande system med försörjningsstöd. Men man missar att dessa “olönsamma människor” som kommer hit ger upphov till en mängd arbeten. Även de “olönsamma” ska ha bostäder, förskolor,skolor, vård, stöd i olika former, undervisning medmera, arbeten som i huvudsak utförs av infödda. Man missar också att lågavlönade invandrare gör servicearbeten som ger infödda mer tid till arbeten med högre inkomster. Det ekonomiska resultatet av den tillväxtimpuls som denna invandring ger bokförs sedan prydligt i kolumnen för de infödda. Om man rensar för denna faktor blir omfördelningen från inrikes till utrikes födda betydligt mindre än vad som påstås i forskningen:
Click to access Svensk+finanspolitik+2016.pdf
http://www.regeringen.se/contentassets/6a0373dacf97488d8aae6b5785e46583/migration-en-aldrande-befolkning-och-offentliga-finanser-sou-201595
Tage Danielsson kanske skulle ha uttryckt det så här:
Om inte de lönsamma människorna har de olönsamma människorna med i samhällsekonomin så blir de lönsamma människorna inte riktigt lika lönsamma längre.
Michael skriver: “Men man missar att dessa ”olönsamma människor” som kommer hit ger upphov till en mängd arbeten. Även de ”olönsamma” ska ha bostäder, förskolor,skolor, vård, stöd i olika former, undervisning medmera, arbeten som i huvudsak utförs av infödda.”
Jag skulle dock säga att detta är snudd på BWF.
Låt oss säga att svenska Sara ger pengar till Ivan invandrare. Och Ivan handlar på ICA. Det är inte så att Ivan leder till mer arbete eller konsumtion. Det är bara Ivan som konsumerar för Saras inkomst, i stället för Sara. Hade inte Ivan funnits hade Sara kunnat konsumera för egen del. Samma konsumtion. Eller omsatt penningmängd. Ivan gör varken till eller från.
Görs nu denna omfördelning av konsumtion via skattsedeln så åker även svenska Sigurd på att ofrivilligt betala Ivans konsumtion. Det kan då leda till viss irritation.
Om denna omfördelning av inkomst i stället sker helt på frivillig basis, så finns inte så mycket grund för missnöje. (Lite irritation finns väl alltid. Men kanske inte mer än att Djurgårdare och AIK’are tittar snett på varandra).
Problemet är i grunden den tvingande omfördelningen.
Michael: Jag håller med dig att det är ett statskameralt perspektiv snarare än samhällsekonomiskt, det var därför jag skrev att de bara beskriver den faktiska omfördelning som sker via offenliga finanser. Invandring har andra effekter som inte fångas av kalkylen. T ex kan invandring leda till lägre priser på tjänster, men det skulle även kunna leda ökad produktivitet för den inhemska befolkningen i linje med studien i inlägget (förstår jag dig rätt är detta ditt huvudargument). Dessutom leder invandring till högre BNP, ekonomin blir helt enkelt större, vilket kan ha vissa fördelar (men också kostnader), men jag tror empirin talar för att sådana skalfördelar är små.
Kommentar till Roberts kommentar:
Empiri kan vara intressant. Där visar Singapore med en nästan extrem invandring och Sydkorea nästan utan invandring att båda kan ha rejält hög tillväxt. Invandring verkar inte ha signifikant inverkan.
(Sydkorea och Nordkorea visar att det finns andra omständigheter som däremot har väldigt stor betydelse).
Man skulle kunna gå igenom länder med bra kvalitet på data och se om andel utlandsfödda korrelerar med stigande BNP/capita. Jag tvivlar.
Däremot tvivlar jag inte en sekund på att invandring av kvalificerade personer har klart positiv inverkan på tillväxt.
Möjligen skulle man kunna skapa ett mått på vinnvandring som är summan över alla invandrare av deras inkomst av tjänst. För ett land då. Eller region.
Till Robert:
Jag menar nog att de studier jag länkade till ovan, bilagor till LU och FR, inte heller ger rätt bild även om man begränsar sig till invandringens påverkan på den offentliga sektorns finanser.
Metoden beskrivs på sid 34- i LU bilagan. Man beräknar invandrargruppens nettokostnad genom att summera deras egna inbetalda skatter och avgifter. Den begränsningen leder fel eftersom man bortser från de skatteinbetalningar från infödda som invandringen ger upphov, skattebetalningar som hade uteblivit utan invandringen.
I FR:s rapport konstaterar man att nettokostnaden för en asylinvandrare i genomsnitt är 120 000kr år 1. Då har man bland annat missat de skatter och avgifter som betalas in som följd av de byggnadsinvesteringar som invandraren ger upphov till. Det ska byggas bostäder, skolor,förskolor, vårdcentraler, sjukhus och vägar för en växande befolkning. Varje nyanländ ger upphov till byggnadsinvesteringar på i runda tal 1 mkr, med ett skattetryck på 43%, ger det 430 000 till statsfinanserna.
Var finns denna intäkt i kolumnerna i LU och FR:s rapporter. Jo, de bokförs i de inföddas kolumn, trots att de är avhängiga av att den nyanlända kom hit och efterfrågade en bostad m.m. Så den ” olönsamma” må ha kostat 120 000kr år 1, men hen drar indirekt in skatteintäkter som uppväger kostnaden under de första åren. Budgetöverskotten under de senaste åren talar väl för att det ligger något i detta resonemang?
Alltså ekonomerna i Långtidsutredningen och Finanspolitiska rådet sprider fel bild om asylinvandringens effekter på de offentliga finanserna. Det är inte så stora nettokostnader som man vill göra gällande.
Till Michael:
Tror du har en poäng gällande att stora grupper av infödda i arbete kan gynnas. Strikt samhällsekonomiskt är jag dock lite tveksam till din argumentation.
Nya “olönsamma” medborgare kräver som du skriver nya skolplatser, förskolor, vårdplatser och andra ekonomiska stödinsatser. För detta krävs mer offentlig finansiering och ökat skatteuttag. Per capita är det inte alls säkert att det blir ett gott ekonomiskt utfall för infödda. Förutsättningen för din argumentation är väl i så fall att dessa sektorer har (kraftigt) minskade marginalkostnader, dvs kan realisera stordriftsfördelar? Tveksamt om det gäller för tex förlossningskliniker i storstäder, förskolor, skolor etc.
Men jag kanske förstår dig fel?
Ökad befolkning ger ökad tillväxt, dock inte ökad tillväxt per capita som du riktigt påpekar. Men våra inkomster är inte jämnt fördelade, infödda capita får mer än utrikes födda personer. Jag menar inte att invandrargrupperna från Somalia och Irak netto ger ett positivt tillskott till statsfinanserna. Däremot säger jag att det negativa nettot är mindre än vad forskningen visar. Detta på grund av att man inte tar hänsyn till ökad förvärvärvsfrekvens och inkomsteffekter för infödda som är hänförlig specifikt till den ” olönsamma” invandringen.
Därmed inte sagt att vi ska fortsätta med nuvarande asylsystem. Asyl borde få sökas endast på utvalda svenska utomeuropeisk ambassader och endast gälla sökanden från vissa utvalda länder, samt beviljas om man redan vid ansökans prövning kan matcha mot mottagarlandets behov av arbetskraft. Förföljda människor ska erbjudas skydd, men det behöver inte betyda tillgång till de europeiska välfärdsstaterna.
I fall förföljda människor fick någon slags skydd från de europeiska välfärdsstaternas R2P-imperialism, skulle betydligt färre av dem behöva söka asyl. Man skulle kunna troligen kunna räkna bort krigs-kostnaden för den svenska staten (och kanske även skattebetalarna?) i fall den svenska staten avstått från att delta i de så kallade humanitära interventionerna i tex. Afghanistan och Libyen. Det råder ingen tvekan om att detta i alla fall blivit billigare både ekonomiskt och humanitärt för befolkningen i dessa båda länder. Och att detta i sin tur hade medfört att de svenska bidragen till olika typer av internationellt bistånd hade kunnat användas bättre. Kanske till och med minskat mottagarländernas underutveckling?!
@Michael Cocozza
Menar du att när ESO-rapporten, 2009:3, “Invandringen och de offentliga finanserna” säger att utrikesfödda kostar 1,5 – 2,0 % av BNP så är detta resultat baserat på “ett antal systematiska felkällor”? Eller syftar du på någon annan rapport?
Sedan anför du att de eventuella ekonomiska fördelarna med senare tids invandring inte syns i ”kolumnen” för invandrare utan hos de inföddas bättre arbetsmarknadssiffror och högre löner till följd av invandringen. Men detta synsätt implicerar en mer segregerad arbetsmarknad och ökade inkomstklyftor mellan invandrare och infödda. Mot bakgrund av att en del forskare anser att sådana här ökade inkomstklyftor är av ondo och en grogrund för social oro, hur ser du på dessa ökade inkomstklyftor på kort och lång sikt för vårt samhälle?
Se mitt inlägg ovan 20/2, med länkar till de rapporter jag avser. ESO rapporten från 2009 använder i stort sett samma metod. Problemet är att de statsfinansiella intäkterna hänförliga till invandring finns i bägge kolumner, såväl i kolumnen för inrikes födda som för invandrare. Med den metod som används i rapporterna missar man de specifika effekter för inföddas förvärvsfrekvens och inkomster, som är helt beroende av invandring.
Tilltagande ojämlikhet är ett problem. I en statisk modell över inkomstskillnader kan man visa att ojämlikheten ökar. Tar man däremot hänsyn till att många med inkomster inom de två lägsta decilerna, kommer från länder där per capita inkomsten ligger på en femtedel av nivån för försörjningsstöd, då har det skett en inkomstutjämning, tvärtemot vad en statisk modell visar. De med lägsta inkomster har fått den bästa inkomstutvecklingen, detta genom att komma till Sverige.
Ekonomisk ojämlikhet är mer ett resultat av fria kapitalmarknader och fel fördelningspolitik(fastighetsskatten) än av invandringen. I ett globalt perspektiv bidrar invandring från utvecklingsländer till Europa till mer global jämlikhet. Genom att styra asylinvandringen mer mot de bristyrken vi har i Sverige kan den göras mer lönsam. På så sätt undviker vi problemen med nuvarande system och bidrar till att tillföra nödvändig kompetens till vår arbetsmarknad samtidigt som vi bidrar till global utjämning och därmed också en mer stabil värld utanför Europas gränser.
Michael: Att så tvärsäkert hävda att kalkylen i LNU underskattar effekterna skulle jag inte våga göra. Det beror varifrån resurserna tas för att bygga t ex nya bostäder, i slutändan handlar det om huruvida effekterna på inhemska befolkningen är positiva el negativa (vilket är just vad studien i inlägget handlar om). I just LNU-kalkylen slår man också ut kostnaden för asylmottagningen på alla, vilket kan diskuteras. Om du menar att t ex flyktingvågen 2015 hade en tillfällig stimulans pga av att finanspolitiken blev mer expansiv då håller jag dock med dig.
Att vi gör flyktingarna en tjänst genom att låta dem leva är otvivelaktigt. Och att de dessutom får tillfälle att lönearbeta med löner på en någotsånär svensk nivå som med de nyskapade etableringsjobben får i de allra flesta fall ett ekonomiskt lyft genom detta. Orsaken till att flyktingarna flyr är vanligtvis att deras tidigare arbete och bostad liksom andra eventuella tillgångar gjorts till collateral damage. Något som också ofta drabbat släktingar och vänner. Det är troligen utgående från detta, samt att de och deras barn dessutom bidrar oproportionerligt mycket till jämviktsarbetslösheten som gjorde att Sveriges förre finansminister kunde uttala sig så tvärsäkert: https://www.youtube.com/watch?v=zU0_6yPVCPQ
I fallet Libyen bidrog Sverige dessutom till den nuvarande situationen med inte bara en utan flera västvänliga regeringar med både diplomati, vapen och trupp. En klart lönsam affär. Bortsett från för de libyska medborgare som gjordes till flyktingar förståss. Men dessa får som Michael Cocozza beskriver saken ändå vara väldigt nöjda utgående från genomsnitten.
Kan du skilja på orsak och verkan här? Har du grund att säga att det inte var så enkelt som att invandrarna i USA flyttade till ekonomiskt dynamiska städer i första hand?
Ja, studien använder ett s.k. Bartik-instrument för att skilja på orsak och verkan. Jag fann det övertygande, men det är inte helt invändningsfritt.