1. Pikettys bok om förmögenhets- och inkomstklyftor recenseras av The Economist.
4. Noah Smith om den moderna makroekonomins mest centrala ekvation.
5. Christian Lundahl om vad kan vi förvänta oss av en internationell skolkommission?
Nationalekonomer om samhället, politiken och vetenskapen
1. Pikettys bok om förmögenhets- och inkomstklyftor recenseras av The Economist.
4. Noah Smith om den moderna makroekonomins mest centrala ekvation.
5. Christian Lundahl om vad kan vi förvänta oss av en internationell skolkommission?
Detta är ett gästinlägg av Mats Persson, professor i nationalekonomi vid Institutet för internationell ekonomi på Stockholms universitet. Den 15 … [Läs vidare]
Acceptansen för inkomstskillnader kan vara större om inkomströrligheten är hög. Regeringens nyligen presenterade vårproposition innehöll en utförlig … [Läs vidare]
Debatten om varför kvinnor är mer vänster än män blossar upp med jämna mellanrum. Eftersom det spekuleras så vilt är det kanske bäst att komma med ett … [Läs vidare]
Även om geten även i år verkar stå sig som julklapp är årets trend i julhandeln en som länge efterlysts av ekonomer; "self-gifting". Även om det finns … [Läs vidare]
I ett tidigare inlägg här på Ekonomistas visades att ökat välstånd verkar leda till större problem med fetma. Vad kan vi göra för att vända trenden? … [Läs vidare]
Jag prenumererar just nu inte på The Economist, men jag kan läsa detta som gör mig obenägen att gå vidare:
”Early in the industrial revolution stagnant wages and concentrated wealth led David Ricardo and Karl Marx to question capitalism’s sustainability.”
Problemet är att Ricardo och Marx var blinda för verkligheten omkring dem. Reallönerna steg stadigt, arbetarna flockades till industrin pga de mycket bättre arbetsförhållandena än inom jordbruket. Deirdre McCloskey diskuterar detta ingående i Bourgeois Dignity bl a. Dickens skrev vitt och brett om detta, men tittade själv aldrig efter.
Se också Bryan Caplan’s inlägg här:
http://econlog.econlib.org/archives/2013/11/return_to_high.html
Avundsjuka är dock ett permanent mänskligt fenomen. Fanns inte avundsjukan skulle ekonomer oroa sig för avsaknaden av inkomstklyftor. Funnes det inte klyftor skulle det inte finnas några som helst incitament.