En ny termin har börjat på landets högskolor och universitet och ett par tusen studenter ska studera nationalekonomi. Majoriteten av dessa ska dock inte bli nationalekonomer, utan ämnet läses endast som en del i en annan utbildning som t ex företagsekonom eller lärare.
Varför vill inte fler utbilda sig till nationalekonomer i Sverige? Jag tror att en stor del av svaret ligger i att studenterna har vaga föreställningar om vilka yrken en examinerad nationalekonom får. Hur ser karriärvägarna ut? Hur lätt är det att få jobb som nyexaminerad nationalekonom? Utan tydliga svar på dessa frågor kan man inte förvänta sig att studenter ska våga satsa på en lång och relativt sett krävande utbildning i ämnet.
Lyckligtvis har universiteten nu börjat inse den bristfälliga informationen, och ganska usla marknadsföringen av det egna ämnet, och börjar lansera resultaten från s k alumni-enkäter om vad tidigare studenter nu jobbar med, hur snabbt de fick jobb och vad de tjänar. Här är några glimtar från enkäterna från universiteten i Uppsala, Stockholm och Lund:
- Nationalekonomer får snabbt jobb. En klar majoretet (60-70%) av de nyexaminerade hade jobb inom tre månader och närmare 85-90% inom ett halvår.
- Nationalekonomer får oftast jobb i privat sektor (något överraskande för mig). Andelerna ligger mellan 50% (SU), 62% (UU) och 80% (LU).
- Ingångslönen varierar mellan 25.000 och 30.000 kr (UU och LU – på SU frågar man inte ens om lönen!).
Och för den som aspirerar på en karriär inom finansmarknadsdepartementet, kanske ända fram till chefsposten, kan vi konstatera att såväl den nuvarande departementschefen som den person oppositionen hoppas ska överta posten efter valet är… nationalekonomer.
Ekonomistas 
Jag läste igenom UUs alumnirapport igår faktiskt och jag blev också förvånad över det höga antalet som arbetar i privat sektor. Nåja nu har jag precis börjat på juristprogrammet men om det inte passar mig så blir det nog NEK i ekon. kand. programmet i vår.
Den mindre skickliga delen verkar hamna på KI. Om Aktuellt var korrekta i sin rapportering om budgeten igår ville KI att regeringen skulle, istället för att lägga 25mdr på olika krisåtgärder, öka det beloppet till 45mdr – vilket skulle få 10 000 (20 000?) ytterligare i arbete. Dvs varje nytt arbetstillfälle skulle kosta 2 (1) Mkr. Ledsen om jag kapar tråden lite men är det verkligen nationealekonomier som ligger bakom ett sådant förslag? Det är ju ännu värre än att rädda SAAB.
Nä, det är säkert amatörer som utför beräkningarna. Visst är det dyra jobb men det är lite samma sak som att sänka arbetsgivaravgifterna. Det leder också till få, dyra vilket regeringen borde veta efter all forskning som gjorts i ämnet. Ändå genomförs reformen. Det kan inte ses som något annat än populistiskt.
Jag tror att en stor anledning till att många inte läser nationalekonomi är att man kan ha bilden av företagsekonom(grund)+nationalekonomi(komplement) som mer passande för privata näringslivet, även om detta egentligen inte behöver stämma. Men problemet som jag ser är att företagsekonomi som huvudämne ger en mer praktisk tillämpning. Ta redovisningskursen i företagekonomi till exempel, i södertörn(har ingen aning om hur det är på FEK 1 i SU) så ingår bokföring på dator inom den kursen, alla kan inte direkt få jobb som redovisningsassistent eller revisorsassistent eller vad det nu är man kallar det när man jobbar med revision istället för bokföring, vissa måste börja med bokföring, andra till och med är nöjda med att hålla på med bokföring. Inom nationalekonomin finns väl inte något uppenbart praktiskt moment, även tillämpningsdelen i mikro och makro är mer till för att lära sig mikro och makro teorin i praktiken men säger inget om(till skillnad från bokföringsdelen på redovisning) hur en nationalekonom jobbar i praktiken. Speciellt om man söker jobb som nationalekonom direkt efter praktiken.
Att säga att en nationalekonom vanligtvis också får jobb på privata sektorn är inte det samma som att visa hur det jobbet då skulle se ut.
Visst, jag kan få jobba både på finansdepartementet/KI/etc. och Bank/etc. MEN vad gör jag då?
Vad är en nationalekonom? Vad måste läsas för att kunna kalla sig nationalekonom? Hmm….
Jag håller på att avsluta min kandidatuppsats i nationalekonomi och har precis fått mitt första riktiga jobb. Dock inte i den privata sektorn utan i svenska utlandsrepresentationen. Jag tvivlar på att jag kommer direkt tillämpa mikro/makro-teorin i mitt arbete, men har redan genom praktik på UD insett värdet i att förstå och kunna diskutera kring båda dessa moment (vilket förskräckande få kan). Dessutom tror jag att man genom nek utvecklar ett bra sätt att tackla problem mer generellt.
Att svenska universitet är teoretiska är väl ingen nyhet, och inte är det väl isolerat till nationalekonomi? Tycker det är något man hör kompisar inom alla läger klaga på (juridik/statsvet./marknadsföring (fek)/journalistik osv.)
En någon sen kommentar kanske. Men jag tycker att man är aldeles för dålig på att marknadsföra NE och att skapa yrkesinriktningar för nationalekonomer. Har själv jobbat centralt inom Sthlms läns landsting och där finns bara några enstaka anställda hälsoekonomer, trots alla stora förändringar som genomförs just nu i form av vårdval, privatiseringar, mm. Visst kan man hävda att det är politiska beslut, men oftast är det tjänstemännen som föreslår hur besluten ska realiseras och det gör oftast utan hälsoekonomisk analys, vilket jag tycker är en stor brist. Men dessa beslut kanske inte är nåt som behöver granskas ur ett nationalekonomisk(/hälsoekonomiskt) perspektiv, vad vet jag??
Vad menar dom med “på SU frågar man inte ens om lönen!”??
Är den så jävla bra lr vad?
Jonas L: Jag är övertygad om att du kommer tillämpa dina mikro- och makroteorier i ditt arbete. Det handlar om ett analytiskt angreppssätt, där förklaringsfaktorer kan isoleras och deras effekter mätas, där vi håller isär samvariation och samband. Sedan kanske du inte kommer sitta och derivera eller så, men tänket kommer du ha glädje av.
Challe, jag hoppas din signal om att fler häsloekonomer behövs noteras av såväl studenter som institutionsledningar i Sverige. Hälsoekonomi är ett fält som växt kraftigt internationellt på senare år i takt med skenande sjukvårdsbudgetar. Fler hälsoekonomer på sjukhus, kommuner och landsting (må de avskaffas!) behövs.
v. Pluring: En ingångslön är ett ganska bra mått på hur mycket en universitetsutbildning är värd för det omgivande samhället. Särskilt när den kan jämföras med andra unviersitets liknande utbildningar. Men detta tillåter oss alltså in SU.
“Nationalekonomer får snabbt jobb”.
Läser civilekonomprogrammet och får snart välja inriktning, företag eller nationalekonomi.
Söker jag på AMV på lediga platser för en nationalekonom så kommer det fram just nu 1 ledig plats.
Kan nog bli tufft att slåss om den platsen.
Som nationalekonomi får man väl sällan jobba som controller, banktjänsteman, revisor etc, som någon annan var inne på i kommentarerna ovan.
Jag gillar nationalekonomi starkt! Men samtidigt vill jag ha bättre odds för att kunna skaffa mig ett jobb som betalar av studielånet.
HJÄLP!
Vad gör man alltså…
hmmm…
Jag är nyutexaminerad nationalekonom, men det absolute finns inte jobb för nationalekonomer som har kandidatexamen. Arbetsgivarna kräver Doktorand examen i detta yrke. Jag söker jobb i andra ekonomi relaterade område utan att lyckas. Detta kanske beror på att jag är svart eller kanske för att nationalekonomi inte är an praktisk tillämpad ämne som företagsekonomi.
“Nationalekonomer får snabbt jobb. En klar majoretet (60-70%) av de nyexaminerade hade jobb inom tre månader och närmare 85-90% inom ett halvår.
”
Jag har två kandidatexamen, i Nationalekonomi och Internationell Handel, och har varit arbetslös i över två år. Var finns alla dessa jobben ?
Man får inte jobb som nationalekonom med en futtig kandidatexamen, de flesta inträdesprogram nuförtiden kräver minst en magisterexamen…det nämnde mitt universitet dock inte i deras reklam för utbildningen !
Professorerna vill skydda sina jobb så de hittar på, eller ljuger om, de jobbmöjligheter som finns efter utbildningen. Eller har de verkligen så dålig kontakt med arbetsmarknaden?
Jag undrar hur stor andel utav de som fått jobb har jobb som de är överkvalificerade för, eller jobb som inte har något alls med deras nationalekonomiska specialisering att göra. De som får jobb direkt efter examen kommer från överklassen, deras föräldrar har bra kontakter och kan skaffa jobb åt dem.
Jag tror att både arbetsgivare och kommande studenter har kommit på att en nationalekonomisk utbildning är en bluffutbildning, det är för praktisk företagsamhet vad astrologi är för astronomi. Är man smart läser man inte nationalekonomi, det är mer praktiskt med logistik, marknadsföring och finans. Jag aplåderar de som gör ett vettigt val och läser något annat.
Francis: en av mina professorer specialiserade sig på etnisk diskriminering inom den svenska arbetsmarknaden, all hans forskning de senaste 20 åren visar att svenska företag diskriminerar mot etniska minoriteter, speciellt om de har utländska namn.
Mitt råd till dig är att fokusera dig på utländska företag som är verksamma i Sverige, eller söka jobb i Danmark och Stor-Britanien.
Jag håller inte med om att man är smart om man väljer bort nationalekonomi och väljer mer företagsekonomiska ämnen. Snarare tvärt om. Nek förklarar varför det blir som det blir på ett sätt som fekare aldrig kommer att kunna förstå.
Jag har inga kontakter inför kommande jobbsökande men jag är övertygad om att jag kommer att få jobb. Detta eftersom jag inte tänker ge upp. Får jag ett nej av de 100 första jag söker jobb hos kanske den 101 ger mig ett jobb. GE ALDRIG UPP!
Om arbetsgivarna efterfrågar något mer än en kandidat, se till att skaffa det då!
mathilda:
jag finner det ironiskt att ditt sätt att resonera inför kommande jobbsökande är som taget från munnen på en stekig, klämkäck, verklighetsfrånvänd, fyrkantig, enkelspårig fekare som brinner för international [Insert buzz word] management.
Nä nu var jag lite hård, men jag tyckte texten blev rolig så jag postar ändå 🙂
roflchopter (och de andra):
Fast det sista som lämnar människan är hoppet. Jag har bara en känsla av att vissa ger upp för lätt. De ser statistik som pekar på att det är på ett visst sätt och om verkligheten inte stämmer överens med den uppmålade bilder så tappar de balansen.
Att vara naiv kan tolkas som något negativt fast jag tror att det är just den typen av individer, som inte börjar med att se alla hinder utan ser alla möjligheter som når längst.
Glöm inte heller bort att det handlar om att vara bäst i förhållande till sina konkurrenter, det gäller även jobbsökande. Ta reda på vilka det är som får jobben och bli bättre än dem.
Hej Matilda. Gillar din kommentar om verklighetsfrånvänd, fyrkantig och klämkäck fekare. Min erfarenhet är att många fekare (inte alla) har just den inställningen. Har många gånger undrat vad det beror på? De är väldigt snabba på att dra slutsatser utan någon som helst kritisk eftertänksamhet. När man läser nek och mer statistik utöver grundkursen får man ett helt annat perspektiv. Inställning beror också givetvis på den bakgrund man har.
Även om hoppet är det sista som lämnar människan så går det inte att komma ifrån att det är utbud och efterfrågan som styr hur många som ska ha arbete på en specifik marknad.
Även om _alla_ har din positiva inställning så kommer det ändå finnas människor som är arbetslösa, det måste du väl förstå? Ur optimistens perspektiv verkar realistiska förväntningar vara pessimistiska.
”Ta reda på vilka det är som får jobben och bli bättre än dem.”
Hallå? Du ser det ur ett väldigt statiskt perspektiv va. Det är svårt att ta reda på vilka det är som får jobben, och det är ju också en funktion av konjunktursvängningar. Humankapital ackumeleras heller inte över en natt. Läs lite om informationsekonomi och informationsassymmetrier. Perfekt information är en fantasi (men ändå användbart förstås!) och ändrar man på detta antagande får man väldigt annorlunda utfall.
Jag menar egentligen inte att klanka ner så mycket på dig men känner viss frustration över hur det verkar fungera på arbetsmarknaden där det pga just svåra informationsassymmetrier s gör det svårt för arbetsgivare att differentiera arbetssökande vilket gör det svårt att gå mot ett meritokratiskt samhälle. Det premierar kryddare och människor som mer vill signalera än att faktiskt ta till sig kunskap.
Hur mycket har du läst egentligen? Är jag helt fel ute om du läst nek a och fek b, och just valt nek som inriktning? 🙂
Jag är fullt medveten om hur verkligheten ser ut, det finns en missmatch mellan arbetsgivare och arbetssökande.Jag är också medveten om att min optimism kan tolkas som omedvetenhet. Min erfarenhet av yrkeslivet säger mig att man inte får ge upp och att det är viktigt med en positiv inställning. Detaljer är komplexa, helheten är greppbar.
Jag ska absolut läsa på mer om exempelvis informationsekonomi för att få ett större perspektiv. Det jag menade var bara att vissa skrev just att de inte fick jobb för att de saknade något visst, det kan ju vara en idé att försöka skaffa sig det de saknar. Därmed, en individ blir bäst och mest framgångsrik i förhållande till sina konkurrenter. Det är ingen idé att ta ut en examen efter 180 hp om majoriteten examineras med 240.
Jag förstår din frustration och jag hoppa inte få uppleva den. Jag har läst fek a, lite fek b och nek a och ska mycket riktigt läsa nek. MItt i prick så att säga!
Jag tror också att lärosäte spelar in huruvida en individ får ett jobb. Kan vara en idé att läsa en extra kurs på ett mer etablerat universitet för att få tyngd i ansökan.
Instämmer helt i att det gäller att ha en positiv inställning. Vill helst inte läsa mer än kandidatnivå men jag är öppen för en magister om det skulle behövas. Lärosäte kan ha betydelse. Var studerar ni? Själv pluggar jag i Uppsala
*fek a
Hej! Kan förstå din frustration. Jag har också valt nek som huvudämne, mestadels för att jag är intresserad av ämnet. Själv skulle jag tycka det vore tråkigt att jobba med bokföring bara för att Fek är mer praktiskt att tillämpa. Jag har precis som du inte heller lyckats skaffa några kontakter. Jag upplever också att tillgången på jobb är få iaf om man vill jobba som renodlad nationalekonom. Då krävs ofta en utbildning på masternivå, minst magister och 60 poäng i statistik. Det finns gott om potentiella arbetsgivare men hård konkurrens om jobben. Konkurrensverket, SCB, Riksrevisionen, Konsumentverket, eller storföretagen såsom google, IKEA, Ericsson kan behöva arbetskraft med goda kunskaper i statistik.
Den information om ämnets karriärmöjligheter upplever jag ofta som bristfällig. Det verkar som att studievägledare och andra från universitetets institution inte vill säga sanningen. Det finns inte mycket jobb för nek-studenter särskilt inte när man konkurrerar med hundratals sökande på varje jobb.
Har magisterexamen inriktning nationalekonomi och 45 poäng statistik samt 30 poäng svensk handelsrätt och EG-rätt. Har varit arbetslös i cirka 1,5 år nu. Börjar misstänka att det beror på mitt namn. För att ses som en duktig nationalekonom måste man nog ha ett svenskt namn och utseende. Invandrare kan tydligen inte vara nationalekonomer i det här landet. Kanske man skulle ha utbildat sig till kock eller busschaufför istället.
Varför försvenskar du inte ditt namn? Allan Ahlgren eller nåt? Du har ju bestämt dig för att bo här för att du anser det svenska samhället, kulturen, statsskicket etc är bättre än var-du-nu-har-dina-rötter.
Jag har ett bibliskt förnamn som iofs fungerar bra internationellt men som ändå stavas och uttalas ganska olika i olika språkområden. Varje gång jag har bott utomlands har jag, när det varit möjligt, anpassat stavning och uttal till det lokala språket. Underlättar mycket och gör att man accepteras snabbare.
Jag har heller inte skyllt mina tillkortakommanden på majoritetsbefolkningen eller klagat på lokala sedvänjor. Du borde prova.
lg:
1) Vad menar du med “rötter”? Hur långt tillbaks i tiden ska man gå för att hitta sina “rötter”?
2) Anser du att diskriminering = lokala sedvänjor?
Jag vet inte om jag ska skratta eller bli arg.. Påstår du att det inte förekommer någon diskriminering i Sverige?
ja men sådant trams påstår ju Ig rätt ofta på forum.
Ali Ahmed skriver ju själv att han inte har ett svenskt namn/utseende. Alltså anser AA väl själv att han inte har svenska rötter. Vad är det du egentligen undrar över?
Jag tror irrationell diskriminering är väldigt ovanlig. I och med att man inte anpassat sitt namn till svenska kan det ju uppfattas som en signal att man vill emigrera inom en inte alltför avlägsen framtid och/eller att man tycker svenska samhället i väsentliga avseenden är underlägset den kultur man är uppvuxen i: att man ändå stanar kvar signalerar att man är irrationell. Vem vill anställa en akademiker som agerar ogenomtänkt? Etc.
“Subjektiv” diskriminering förekommer säkert men varför skulle jag inte få avgöra att jag vill ha anlita en kvinnlig läkare, en medelålders advokat, en svensk snickare eller en snygg frisör? Och varför skulle en arbetsgivare inte få ta hänsyn till den sortens önskemål när de anställer?
Jag undrar hur du kunde få det till att han har klagat på “lokala sedvänjor” när allt han sagt är att han kanske blivit diskriminerad pga sitt namn eller ursprung (ett fullt rationell spekulation)? Det vore ganska tragiskt om diskriminering vore en del av våra “lokala sedvänjor”.
“Jag tror irrationell diskriminering är väldigt ovanlig.”
Då tror du fel:
Click to access wp201216ucls.pdf
Men du kanske tycker att det är fullt “rationellt” att diskriminera någon för att denne är jude?
“. I och med att man inte anpassat sitt namn till svenska kan det ju uppfattas som en signal att man vill emigrera inom en inte alltför avlägsen framtid…”
Märkliga spekulationer. Jag har väldigt svårt att tro att rationella arbetsgivare tror att någon vill emigrera eftersom de inte valt att byta namn..
En annan sak som är intressant är att du antog att Ali inte är född i Sverige. Ytterst märkligt antagande anser jag. Om arbetsgivare ska ha rätt att diskriminera eller inte har jag inte sagt något om.
AA verkar ju enligt egen beskrivning inte ha anpassat sig till lokala sedvänjor.
Det är i högsta grad rationellt att diskriminera utifrån kulturella perspektiv. Okänd eller avvikande kultur är en risk. Jag vet för övrigt inte varför man skulle framhäva en sådan egenskap i en ansökan. Bara det faktum att man betonar hur man avviker från huvudfåran om det inte är specifikt efterfrågat framstår som rejält skumt.
“Märkliga spekulationer. Jag har väldigt svårt att tro att rationella arbetsgivare tror att någon vill emigrera eftersom de inte valt att byta namn..”
Inte enbart pga avsaknad av namnbyte men i kombination med andra detaljer.
“En annan sak som är intressant är att du antog att Ali inte är född i Sverige.”
Var hittar du det antagandet?
Här är antagandet:
“Du har ju bestämt dig för att bo här för att du anser det svenska samhället, kulturen, statsskicket etc är bättre än var-du-nu-har-dina-rötter.”
Man kan inte kräva att folk ska tvingas flytta till ett främmande land bara för att de har “rötter” där. Alla har vi rötter i Afrika. Så med din logik ska alla som blir diskriminerade flytta till Afrika.
“AA verkar ju enligt egen beskrivning inte ha anpassat sig till lokala sedvänjor.”
Jag ser inte någon sådan beskrivning. Jag förstår fortfarande inte vad det är för “lokala sedvänjor” det är du pratar om. Dessutom förstår jag inte vad det är man ska “anpassa” sig till om man är född i Sverige, om vi för diskussionens skull antar att han är det.
“Okänd eller avvikande kultur är en risk.”
Jag förstår inte. Är man från en “okänd kultur” om man är jude? Judar i Sverige har funnits åtminstone sedan 1500-talet
Var har du sökt jobb?
lg, det har jag funderat på att göra men samtidigt tycker jag att det inte borde behövas eftersom vi trots allt lever i ett fritt och demokratiskt samhälle. Då ska man inte dömas efter sitt namn, utseende, kön etc när man söker ett jobb utan efter sin kompetens. Verkligheten ser dock inte ut så, så jag kommer nog att försvenska mitt namn om jag inte hittar nåt jobb snart.
Peter, jag har sökt jobb överallt, i hela landet (då det är inget som hindrar mig från att flytta). Privat, statligt, kommunalt. Jag säker heller inte jobb som jag inte är kvalificerad för, snarare har jag sökt rätt många jobb som jag är överkvalificerad för.
Förstår om du är frustrerad. Jag läser till en kandidatexamen i natoinalekonomi och är på slutet i utbildningen. Ibland har jag ångrat mitt val just pga av den det höga utbudet av ekonomer på arbetsmarknaden. Kanske måste jag studera vidare till en magisterexamen?
Håller med dig om att man ska bedömas efter sin kompetens och ingenting annat. Men i dagens Sverige funkar det inte så. Det är arbetsgivarnas marknad då utbudet av arbetskraft är relatiivt stort i förhållande till efterfrågan. Detta gör att arbetsgivarna kan ställa högre krav på de sökande. Utan kontakter är man nästan chanslös. Ett alternativ är att skaffa sig specialkompentens som inte många har.
Det finns en annan typ av diskriminering som inte bara gäller namn och hudfärg. Jag sökte jobb på en bank(telefonbanken) där det jobbade ungdomar i 20 årsåldern och pensionärer. De sökte 20 personer. Jag kom på intervju. Jag är 40 och passar inte in i deras profilkrav trots att jag troligen har mer kompetens och erfarenhet än de flesta som jobbar där fick jag ändå inte jobbet
Eeh, ett krav kanske är att man ska vara runt 20 eller över 65? Man kanske inte vill ha överkvalificerade (jag tvivlar på det i ditt fall, men dock) anställda i småbarnsåldern.
.De vill ha en viss typ av personlighet..en kvalificerad gissning. Hur många 20-åringar har den erfarenhet som krävs?
För att sitta i kundtjänst på en telefonbank? Alla 20-åringar som gjort det i en vecka.
Grattis till alla dom. Det är bra att ungdomar får jobb tidigt. Däremot tycker jag att de som är över 70 år kan lämna över till nästa generation och skaffa sig ett liv. Sverige har internationellt sett en hög pensionsålder om man jämför med många andra EU-länder.
Min uppfattning om nationalekonomiutbildning är att det är ett stort steg mellan grundnivå och avancerad nivå. De som endast har läst grundnivå saknar en del “spetskunskaper” i ämnet som är avgörande då man arbetar som nationalekonom. Om man tänker sig att jobba som exempelvis rådgivare till små och medelstora företag, eller som revisor, då kan NEK upp till C-nivå vara berikande.
Jag har läst Nek C men är osäker på om en D-uppsats kommer att tillföra någonting beträffande möjligheter till jobb. Magisternivån kommer så småningom att försvinna pga bologna.Alternativet blir att antingen läsa till en master eller att nöja sig med kandidat.
Peter, jag delar din uppfattning angående skillnad mellan C och D nivå. Magisternivån innebär att man endast läser ytterligare en termin i NEK och för en arbetsgivare gör det nog varken till eller från.
En tvåårig master i nationalekonomi innehåller däremot fler “NEK-poäng” än NEK A-C, och dessutom är de vanligtvis på avancerad nivå. Det innebär att en masterutbildning i NEK blir en helt annan utbildning än en kandidatutbildning. Jag tror att det kan vara en god investering att läsa en master i NEK om man har läst upp till C-nivå och ännu inte kommit in på arbetsmarkanden. Det tar ytterligare två år av livet, men man blir sannolikt rikligt belönad.
Personligen vill jag helst börja arbeta efter kandidatexamen. Det borde räcka till ett arbete som analytiker eller handläggare inom statliga myndigheter, eller? Men för att bli en mer renodlad nationalekonom som arbetar på regeringsnivå så räcker det inte till. Då utgår jag från att det krävs en master eller forskarutb. Kan ev tänka mig att studera till hälsoekonom på masternivå. Det bör jag vara behörig till ?
Peter, har du C-nivån så kan du söka masterutbildning. Lund har en bra inriktning mot hälsoekonomi av vilka jag själv läst några. Fördelen med masterkurserna i Lund är att man inte behöver söka hela paketet, utan kan välja ut godbitarna. I Lund skriver man dessutom två uppsatser på masternivå, istället för en som på de flesta andra universiteten. Det betyder att man kan läsa endast ett år om man känner för det, även om det inte leder till en masterexamen. Annars är det tyvärr “tunnsått” med kurser inom hälsoekonomi. Ett annat tips kan vara att läsa masterkurser i tex Stockholm, för att inhämta kunskap att på egen hand läsa in hälsoekonomi. Jag tycker att Stockholm har bra empiriska kurser på masternivå.
Mats, tack för tipset. Jag väljer troligen Stockholm isåfall om det blir akuellt med en master (eller magister för den delen) eftersom jag bor i Uppsala. Håller med om att det är något tunt utbud vad gäller hälsoekonomi. Uppsala Universitet har ett masterprogram inom folkhälsovetenskap och hälsoekonomi vilket också är ett alternativ för mig.
När jag läser dispyten om rötter som förs av “lg” och Andreas SO med flera undrar jag om man inte har kommit från diskussionen om sakfrågan. Jag säger detta därför att två skribenter från denna sida (Robert Östling, med stöd av Jonas Vlachos) censurerade och tog bort (den ena efter den andra) mina inlägg där jag ifrågasatte vissa tankegrunder för nationalekonomin. Jag kanske diskriminerades på grund av mitt namn, men det tror jag inte. Vad de sade var att jag inte tillförde diskussionen någonting. Att be läsarna att kommentera vad man har sagt i en fråga och sedan påstå att det inte tillför något och censurera och ta bort inte bara ett inlägg, utan flera, detta är märkligt för att komma från en profession som anser sig vara anständig. Mina censurerade kommentarer och rapporten om Östlings agerande i Ekonomistas kan man läsa och följa i Lars Bäcks hemsida:
Jag undrar nu vad Östling (och Vlachos) kan tycka om den väckta debatten (och sättet och innehållet i det) om “rötter”. Daniel tycks acceptera att det är OK och att det tillför något,
Hur som helst har jag synpunkter om nationalekonomins vetenskapliga karaktär. Det var detta som ni kan ta del av i ovannämnda blogg av Lars Bäck.
Hur som helst har jag synpunkter om nationalekonomins vetenskapliga karaktär. Det var detta som ni kan ta del av i ovannämnda blogg av Lars Bäck.
Jag har fil.kand, Masters, fil.lic samt fil. dr i Nationalekonomi med svenskutbildning från Uppsala Universitet. Jag har publicerat i Internationella journaler i England, Brussels i Belgium, Japan, USA, Indien, Hongkong samt Finland. Jag har tidigare jobbat med forskning och internationell bevakning.
Jag finns.
Ali Ahmed. Varför läser du inte extra statistik? Med 60hp statistik (tillsammans med Neken magistern) så kan du ju få jobb hos SCB eller någon annan myndighet; Med ännu mer statistik, så blir du eftertraktad…. …
En ny alumniundersökning av nationalekonomer från Stockholms universitet visar att en stor majoritet är nöjda med utbildningen och får kvalificerade jobb. Detta gäller både kandidater och mastrar, de senare i ännu högre grad.
Click to access Alumni%202013.pdf