Det är ett välkänt faktum att det finns ett starkt samband mellan fysisk hälsa och konsumtion av frukt och grönsaker. I en ny NBER-uppsats visas att det även verkar finnas ett påfallande starkt samband mellan välbefinnande (mätt med enkätfrågor på lite olika vis) och konsumtion av frukt och grönt. De som är gladast äter ca 5 till 8 portioner (à 80 gram) frukt och grönsaker per dag. Uppsatsförfattarna är väldigt noga med att påpeka att de inte har påvisat ett orsakssamband mellan konsumtion av frukt och grönt och välbefinnande. Därför bör du nog avvakta de randomiserade studier författarna förordar innan du kastar dig iväg för att länsa fruktkorgen i lunchrummet.

Påverkar inkomstskillnader i samhället påverkar medborgarnas hälsa? Denna fråga har länge diskuteras och undersökts. Fortfarande råder stor tveksamhet bland forskare om något samband mellan ojämlikhet och hälsa alls finns. Det är nämligen mycket svårt att identifiera denna ojämlikhetseffekt eftersom det krävs väldiga datamängder över individers utfall gärna över en längre tid (se en översikt här).

I det senaste numret av Ekonomisk Debatt presenterar emellertid Hans Grönqvist  Per Johansson och Susan Niknami en undersökning av just ojämlikhetseffekten där många av mätproblemen verkar ha lösts. Författarna studerar invandrare i Sverige som under 1980- och 1990-talen placerades ut i olika kommuner utifrån tillgången på lediga lägenheter. Detta “politikexperiment” innebär att forskarna slipper den välkända problematik som uppstår när människor väljer att bosätta sig på orter vilket innebär att det är svårt att mäta hur de påverkas av dessa orter. Utplaceringspolitiken som instrument för identifieringsstrategi är inte ny (se bl denna studie) men nytt är att den har ifrågasatts av andra forskare och diskussionen lär pågå om dess användbarhet.

I sin huvudanalys mäter Grönqvist, Johansson och Niknami hur den egna kommunens inkomstspridning påverkar risken för de utplacerade invandrarna att hamna på sjukhus inom fem år efter ankomsten. De tittar först på gruppen som helhet och konstaterar att en ökning i inkomstspridning med en standardavvikelse (när fördelningsmåttet är ginikoefficienten i disponibla inkomster motsvarar detta en ökning med ca tio procent) ökar risken för att bli inlagd med drygt två procent. Men ökningen är inte statistiskt säkerställd utan skulle lika gärna kunna vara en tillfällighet i data. Storleken på effekten är dessutom mycket liten; den är endast mellan en tjugondel och en halv hundradel av hälsoeffekten av höja sin utbildning från grundskola till två års högskoleutbildning.

Författarna fortsätter med att studera effekten på olika delgrupper bland de utplacerade invandrarna utifrån deras utbildningsnivå, kön och ålder vid invandring. I stort sett samtliga fall visar liknande resultat som när hela gruppen studerades.

I sin avslutande diskussion sammanfattar Grönqvist, Johansson och Niknami sin resultat:

Sammantaget visar inte våra resultat på några statistiskt signifikanta hälsoeffekter av inkomstskillnader. Samtidigt är våra skattningar tillräckligt precisa för att kunna utesluta stora effekter.

Naturligtvis är inte denna studie det sista ordet i frågan om vi blir sjuka av inkomstskillnader. Gruppen invandrare är speciell på flera sätt, och kanske gäller det även den undersökta tidsperioden i Sverige. I forskningslitteraturen har man tidigare stött på en variation i effekter mellan såväl länder som tidsperioder och även i vilka mått på hälsa som använts (för en nyligen utkommen översikt av denna litteratur, se denna bok som snart kommer att presenteras på denna blogg). Men Grönqvists, Johanssons och Niknamis studie är trots det ett exempel på gedigen och trovärdig analys som för forskningsfältet ytterligare en bit framåt.

Läs hela artikeln här.