Mer om Freys fusk

För en månad sen uppmärksammade Eva turerna kring de anklagelser om fusk som riktats mot Bruno Frey och hans medförfattare i deras ”Titanic-projekt”. Det huvudsakliga problemet gällde så kallad ”self-plagiarism”, alltså att de publicerat i princip samma forskningsresultat i flera artiklar utan att hänvisa mellan artiklarna. För att illustrera hur allvarligt detta betraktas; så här skriver Journal of Economic Perspectives redaktör David Autor till Frey i en korrespondens som de publicerat:

We view your publication of this substantive material in multiple journals simultaneously as a violation of the spirit of the editorial agreement with American Economic Association that you signed in the winter 2010. (….)[We] find your conduct in this matter ethically dubious and disrespectful to the American Economic Association, the Journal of Economic Perspectives and the and the JEP ’s readers.”

Redaktörerna för Journal of Economic Behavior and Organization (en annan tidskrift som publicerat en Titanic-artikel) har meddelat Frey att de inte tänker ta emot fler artiklar från honom som en följd av detta.

I går publicerade Olaf Storbeck, den journalist som i bästa grävaranda sammanställt fakta kring Frey och hans medförfattares Titanic-publikationer, en uppföljning på hans blogg Economics Intelligence. Det är onekligen dyster läsning för den som hoppades att detta var en engångsföreteelse. Det visar sig att det finns ett stort antal artiklar av Frey (både själv och med olika medförfattare) som uppenbart är mer eller mindre duplikat som publicerats i olika tidskrifter. På en mycket ambitiös sida kan man se artiklar sida vid sida där stora avsnitt är identiska. Det finns till och med en Wikileaks inspirerad sida – FreyPlag Wiki – som ger en översikt av bekräftade och misstänkta projekt.

En ironisk detalj är att ett av projekten som uppenbart publicerats i två uppsättningar under lite olika rubriker handlar om publiceringshets och hur detta skapar incitament som Frey liknar vid prostitution. Artikeln ”Publication as Prostitution” (publicerad i Public Choice, 2003) har följande abstract:

Survival in academia depends on publications in refereed journals. Authors only get their papers accepted if they intellectually prostitute themselves by slavishly following the demands made by anonymous referees who have no propertyrights to the journals they advise. Intellectual prostitutionis neither beneficial to suppliers nor consumers. But it is avoidable. The editor (with property rights to the journal)should make the basic decision of whether a paper is worth publishing or not. The referees should only offer suggestions for improvement. The author may disregard this advice. This reduces intellectual prostitution and produces more original publications.”

Artikeln ”Problems wth publishing” (publicerad i European Journal of Law and Economics, 2005) har ett abstract som är exakt likadant. Går man sedan igenom texten så är stora delar helt identiska (titta själv här).

Som en observant ekonomistas läsare kommenterade på Evas inlägg ”(man är frestad att) spekulera i att Freys bekymmer med ”akademisk prostitution” bottnar i någon slags mental introspektion — det finns säkert en beteendevetar-term som är mer mitt i prick.”

Hela affären och alla tänkbara länkar finns som sagt på Economics Intelligence.

Comments

  1. Bortsett från att man bryter mot ett avtal med tidskrifterna har jag inte sett någon motivering till varför självplagiat skulle vara dåligt. Ur läsarperspektiv tänker jag mig att om samma artikel enligt olika redaktörer och referees anses vara så pass bra att den kan publiceras, så kanske det är lika bra att utkommer två gånger och ökar dess spridning.

    • Jesper Roine says:

      Det finns helt klart (i alla fall i mitt tycke) en nivåskillnad mellan t ex att plagiera sig själv och plagiera andra. Men samtidigt ser jag, utan att ha ägnat mycket tanke åt frågan, åtminstone två anledningar till att fördöma självplagiat. Den ena är att man ger sig själv en konkurrensfördel genom att höja sannolikheten att bli publicerad någonstans genom att skicka mer eller mindre samma text till flera tidskrifter samtidigt. Nu kan man förstås invända att detta återigen inte spelar någon roll för läsaren, men ser man till hela processens utformning så tror jag det är fel. Skulle det inte finnas regler kring hur många versioner man får skicka så skulle alla ha incitament att skicka alla alster överallt och detta skulle göra processen ohanterlig/dyr/ge mindre tid per artikel/etc. vilket skulle sänka kvalitén på output och därmed i slutändan drabba läsaren.
      Det andra och kanske direktare är att det inte idag finns något direkt hinder mot att publicera ”samma” resultat i flera tidskrifter givet att man refererar till sina andra alster så att den som läser själv kan bedöma om detta ger ett mervärde.

  2. Johan Lagerlöf says:

    KM: Här följer mitt försök att lista nackdelar (och en fördel). Åtminstone två av punkterna överlappar med vad Jesper redan skrivit. Se även diskussionen i Olaf Storbecks svar på en kommentar från signaturen ”Econblog”, speciellt det brev från en anonym redaktör som Olaf citerar:

    http://economicsintelligence.com/2011/09/12/bruno-frey-more-cases-of-self-plagiarism-unveiled/#comment-1385

    Fördel för läsaren:

    1) Det är praktiskt att samma uppsats finns tillgänglig på flera ställen, så att det är lättare att hitta den eller få tag på den.

    Nackdel för läsaren:

    1) Det blir svårare att filtrera allt material. Om jag hittar ett par ytterligare artiklar av en viss författare om samma ämne, då måste jag läsa igenom dem för att se om de innehåller någonting substantiellt nytt.

    Nackdelar för redaktörer/refereer/andra forskare/systemet i allmänhet:

    1) Det tar resurser i anspråk.
    2) Författaren ger sig själv en icke-legitim konkurrensfördel. Vårt bedömningssystem blir inflaterat.
    3) Man fråntar redaktörer och refereer möjligheten att på ett riktigt sätt bedöma i vilken mån ett inskickat alster uppfyller det nog allra viktigaste kriteriet för publicering: originalitet.

Trackbacks

  1. [...] för (själv-)plagiering. Se Nationalekonomer anklagade för plagiat (15 augusti 2011) och Mer om Freys fusk (13 september [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 5 218 andra följare