Jag forskar emellertid en hel del om dessa frågor redan (även om det så klart finns mycket även jag skulle ha kunnat gjort på detta område).

http://www.handels.gu.se/econ/johansson-stenman/

Du är professor. Det är bara att börja forska.

I allt väsentligt delar jag Per Krusells inledande kommentar i grundfrågan, d v s att det finns skäl att ha flera mått och vara tydlig med vad man mäter.

Jag delar dock även Lena Sommestads syn att det vore problematiskt om ett ändrat fattigdomsmått leder till att fokus för politiken ändrades i en riktning där man inom EU lägger mindre vikt vid fördelningsfrågor (vilket naturligtvis färgas av mina politiska värderingar).

Mycket av diskussionerna här har handlat om kausalitet, d v s i vilken mån man faktiskt kan säga att relativ inkomst/ekonomiska förhållanden leder till diverse negativa konsekvenser. Som i nästan all forskning på samhällsnivå är dessa problem långtifrån triviala. Det finns dock ett antal experimentella studier både på människor och djur där kausaliteten är klar – såsom FMRI-studier och upmätta stresshormoner vid olika fördelningsexperiment – men där man naturligtvis kan diskutera den externa validiteten.

Sammantaget delar jag dock Nymnchens bedömning att det står utom allt rimligt tvivel att låg socioekonomisk status (korrigerat för absoluta ekonomiska villkor) leder till ett antal negativa implikationer.

Jag finner det också viktigt att påpeka att ett stort antal av bedömningar som det finns en stor konsensus om bland ekonomer också är svåra att visa i termer av kausalitet. T ex har jag inte sett en enda studie som visar att marknadsekonomi av västerländsk typ leder till större ekonomiskt välstånd än planekonomi av stalinistisk typ (även om det så klart finns många studier som visar på korrelationer). Trots det så är de flesta av oss (inkl jag själv) övertygad om att så är fallet.

Avslutningsvis, Nymnchen skriver i ett av sina inlägg att ekonomer i högre grad borde forska kring frågor relaterade till socioekonomisk status och relativ fattigdom. Om detta kan jag bara hålla med, både när det gäller empirisk och teoretisk forskning. På samma sätt borde dessa frågor, enligt mig, in på utbildningen och i läroböckerna redan på A-nivån.

Det finns naturligtvis en ekonomisk forskning på området som visserligen växer, men från en låg omfattning. Jag kan som exempel nämna ett område som inte diskuterats här, det evolutionära, nämligen om det finns skäl att tro att själviska gener skulle vilja tillhöra individer med nyttofunktioner som innebär att nyttan beror på relativt inkomst/konsumtion?

Svaret är ja, enligt Larry Samuelson, Lois Rayo och Gary Becker; se Samuelson, L (2004) Information-Based Relative Consumption Effects. Econometrica 72, 93-118; samt Rayo, L. och G. Becker (2007) Evolutionary Efficiency and Happiness. Journal of Political Economy 115, 302-337.

Hur menar du att jämförelser av relativ fattigdom i olika länder är relevant eller ens intressant? Med detta mått är man i Monaco fattig om man inte har råd med en Porsche Cayenne. Med samma mått är man i Rumänien fattig om man inte har råd med en cykel med fotbroms.

Precis som Roger frågar här ovan: “Bör t.ex. försörjningsstödet ligga på en högre nivå i Danderyd än i en kommun med lägre genomsnittlig inkomst?”

När relativ fattigdom förs fram i debatten känns det som ett sätt att försöka stödja en redan etablerad vilja att begränsa möjligheten för människor att skapa sig rikedom.

Visst, det är inte relevant att diskutera absolut fattigdom i Sverige. Den är avskaffad. Men det betyder inte att det blir mer relevant att hitta på andra (relativa) definitioner av fattigdom. Men är samhället verkligen så fritt på (absoluta) problem att politiker behöver uppfinna nya (relativa) problem att försöka lösa?

Kanske blir det så här när man bestämmer sig för lösningar (t.ex höga skatter som ger politiker mycket makt i förhållande till enskilda medborgare) före det att man identifierat problemen?