http://www.svd.se/naringsliv/manga-angrar-sitt-studieval_6399555.svd

Sedan kan man uppnå kunskapsmål genom den centrala nationella jämförelsen helt enkelt genom att kräva en viss kunskapsnivå för ett givet betyg.

Vad gäller tester etc så går det utmärkt att ha sådana även i ett målrelaterat system. Faktum är att jag anser det helt öppet om det krävs mer eller mindre av standardiserat testande i ett normbaserat än i ett målrelaterat system (givet att man vill att betygen ska vara jämförbara mellan skolor och elever, alltså).

Det faktum att betygen används som instrument för sortering till högre studier gör att de har en inneboende relativ uppgift. Detta kan i vissa avseenden vara negativa för undervisningen men samtidigt finns ett behov av sådan rangordning och frågan är vilken institution som annars ska ansvara för denna uppgift? När man har ett medel som ska användas till flera mål uppstår alltid målkonflikter.

Jag känner inte till någon forskning om lärandet är bättre eller sämre i ett norm- än i ett målrelaterat system. Dock verkar det finnas konsensus om att det rangordnande syftet i ett normrelaterat system leder till tester som skall vara just rangordnande. Sådana tester är till sin natur atomistiska, mäter det enkelt mätbara, och driver då undervisningen mot att behandla bara ytliga faktakunskaper.

Sedan anser jag det vara fullständigt självklart att de stora problemen med det målrelaterade systemet ligger i själva implementeringen. Det är helt enkelt ytterest svårt att hantera denna typ av system eftersom det är svårt att sätta upp vettiga mål och få alla att tolka dem på samma sätt. Att bedömningspridningen ökat i och med det målrelaterade systemets införande är alltså helt förväntat.

Sedan finns faktiskt möjligheten att den faktiska bedömningen blir mer lokalt relativ i ett målsyrt system än i ett relativt system (där man mäts mot en nationell norm). Lärare vänjer sig vid sitt elevmaterial och anpassar troligen sina normer efter den verklighet man möter varje dag.

Bland annat Hattie och Tmperley tar upp hur viktigt det är att arbeta med tydliga mål i undervisningen.

http://rer.sagepub.com/content/77/1/81.abstract

I övrigt är det oklart vilka problem det relativa systemet brottades med. Som du skriver var det väl främst en politisk/pedagogisk idé som låg bakom förändringen.

Är inte den riktiga läxan av det mesta som hänt i skolan, betygssystemet inte minst, att ”don’t fix what’s aint broken”?

Jag skulle vilja säga att problemen med betygen snarast är att oavsett vilket system vi väljer så är det väldigt svårt att implementera systemet på det sätt som det är tänkt att fungera eftersom lärare och rektorer inte ”fattar” systemet. Och det är absolut INTE ett problem med att enstaka lärare är korkade i bollen utan ett strukturellt problem som relaterar till skolans arbetssätt och skolans tröga organisation.

Det verkar alltså som om antagningsprov överallt har sämre prognosförmåga än betyg, även i länder där betygen uppvisar betydligt högre grad av godtycke än i Sverige. Det finns dessutom goda skäl till detta: logiskt tänkande är inte allt.

Medan jag håller med om att betygen på en skola bör förankras med hjälp av externa examinatorer på ett eller annat sätt så ligger troligen betygens värde i att läraren genom flerårig kontakt med elev har en god kännedom om förmågor och prestatationer.

Jag tror det finns en viss motsättning mellan ett bra och ett rättvist urvalsinstrument.