Elementarpartiklar är matematiska abstraktioner, d.v.s tankefoster. De kallas ibland sannolikhet för existens.

De rör sig baklänges i tiden genom en krökt rymd från punkt A till punkt B, utan att någonsin befinna sig någonstans däremellan. Fast ibland kan en partikel ha varit överallt däremellan. Den har då valt flera olika vägar samtidigt.

Den rymd de rör sig i har för tillfället elva dimensioner. Jag blir inte förvånad, om fler upptäcks. Fysikers försök att förklara liknar ofta tibetansk mystik och har skapat uttrycket ”den religiösa fysiken”.

Ekonomisk och politisk vetenskap handlar vanligen om att Fan är lös. Det är han, oavsett vad ateisternas biskop, Christer Sturmark, säger. I det fallet är jag starkt troende.

Astronomer brukar skryta med, att de vet mycket mer om Månens baksida, än vad geologer vet om Jordens inre.

Allt vetenskapligt kunnande tycks för övrigt med tiden förvandlas till vidskepelse: Första Mosebok, Atlantikan, rasbiologin. Googla på Kurt Gödel, och se vad han bevisade om matematiken! Googla chaos och fullfölj begravningen!

Låt oss klargöra; de flesta av er spenderar era liv med att dra slutsatser av förenklade modeller där förutsättningarna bestäms a ideologiskt betingade antaganden. Sedan vill ni fortfarande bli respekterade för erat värde i samhällets tjänst när dessa modeller visar sig ha i princip ingenting mer verkligheten att göra? Sluta gnäll.

Dra slutsatser och bygg modeller utifrån verkliga data. Håll ideologiskt betingade slutsatser ur era hypoteser. Använd och respektera kunskap från andra dicipliner. Fokusera på att formulera lösningar som gynnar hela samhället och inte bara den lilla grupp som anställer 95% av er. DÅ kanske ni kan få den respekt som andra vetenskaper får.

Fram tills dess tycker jag ärligt talat att lite ödmjukhet kan vara på sin plats. För så vitt jag vet har ekonomer ställt till med mer skada än nytta. Vi har fått en uppsvälld och inflytelserik finanssektor som parasit på halsen och det är ert fel!

Detta har inget med nationalekonomi i sig att göra, utan snarare med formerna för det offentliga samtalet.

Huruvida nationalekonomi är en vetenskap eller inte är en semantisk fråga (beror på hur man väljer att definiera ordet). Och det är helt oväsentligt. Den väsentliga frågan är huruvida nationalekonomer är bra eller dåliga på att producera matnyttig kunskap (som t.ex. politiker kan dra nytta av).

För övrigt så kan man väl i princip mäta effekter även av psykodynamisk terapi, även om jag har en känsla av att utövarna tenderar att vara skeptiska till sådana utvärderingar…

Att anpassa sig till klimatförändringarna bara för att dessa är svåra att mäta förefaller mig inte särskilt genomtänkt.

”Försöka så gott man kan”. Jovisst. Men min poäng är att det är en principiell skillnad mellan metoder där man kan avgöra om man verkligen försökt så gott man kan, och sådana där man inte kan det.

Ett exempel på en vetenskaplig metod är psykodynamisk terapi, där man genom att göra så gott man fick Thomas Quick att minnas sina mord. Kognitiv terapi är däremot evidensbaserad. Man kan alltså se om man gjort framsteg eller inte. När det gäller klimatforskningen är systemen så komplexa att man redan på förhand borde kunna se att det kommer bli svårt att bevisa eller motbevisa något. Då finns det två alternativ: antingen forska på något annat, eller få folk livrädda så att man lägger forskningspengar där i alla fall.

Ju viktigare fråga, desto mer kommer man se mellan fingrarna om metoderna går att utvärdera eller inte. Ett alternativ är ju att lägga pengarna på att anpassa sig istället när förändringarna väl kommer. Människan kan leva både på Grönland och i ökentrakter. Likaledes skulle man kunna konstatera att priselasticiteten för bensin kan vi aldrig veta, så vi tar en genomsnitt av befintliga skattningar. Det kommer knappast gå att klarlägga om fett gör oss tjocka eller inte. Däremot kan varje individ får en hygglig uppfattning om hur den egna kroppen fungerar genom att byta kost.

På 80-talet var för övrigt hotet en nedkylning av planeten. Filmerna från den tiden ser ganska lika ut som samtidens.