Ekonomistas

Publicerat i Miljö | 5 kommentarer

5 svar

1. den 2009-12-04 den 16:11 | Svara Robert Östling

   Samma sak kan väl sägas om nästan varenda område som staten lägger skattepengar på? Problemet är väl att vi i praktiken aldrig är bombsäkra på vilken åtgärd som ger mest för pengarna och det är därför inte orimligt att lägga våra ägg i lite olika korgar.

   
   
2. den 2009-12-04 den 16:36 | Svara Svenne Junker

   Klimatkompensation är ett orimligt hyckleri. Varför? Tänk så här. Det finns faktiskt organisationer som utvecklat möjligheten att kompensera för sin personliga otrohet. Således kan man köpa en otrohetsrätt som kompensation för varje gång man gjort ett ”snedsteg”, prasslat vid sidan el.dy. Dessa pengar sätts i en fond, som i sin tur delar ut pengar till personer som lider av att partnern är otrogen (och exempelvis behöver monetärt stöd för att kunna gå på krogen för att ragga själv, eller anmäla paret till en kärlekskurs).

   Klimatkompensation är varken effektivt ur ett ekonomiskt eller miljömässigt perspektiv.

   
   
3. den 2009-12-04 den 16:37 | Svara Challe

   …lite intressant att det inte verkar finns något mål att minska resandet – det nämns inte med ett ord i meddelandet iaf. Frågan är hur det här beslutet påverkar antalet resor? Blir de fler eller färre?
   Det vore väl intressant om det hade varit framtaget som ett internt styrmedel för att minska resandet och då ska det naturligtvis belasta den avdelning och det konto som är budgeterat för resande. Nu får jag intrycket av att klimatkompenserandet sker i ”klump” från någon central pott – men det kanske är min tolkning…

   
   
4. den 2009-12-04 den 16:48 | Svara Jonas Vlachos

   Robert: Jag håller det inte för otroligt att upphandlandet av utsläppsrätter är en bra miljöåtgärd. Men om nu regeringen vill satsa på just denna åtgärd, varför ska storleken på satsningen vara beroende av hur mycket regeringen är ute och reser? Det förefaller vara ett extremt godtyckligt sätt att fördela offentliga medel.

   Challe: Att minska resandet kan knappast vara ett mål i sig. Och om nu detta vore ett mål i sig funnes ingen anledning att öka kostnaden genom att köpa just utsläppsrätter; man kan helt enkelt lägga på en schablonkostnad på interndebiteringen.

   
   
5. den 2009-12-04 den 21:03 | Svara Jonas Vlachos

   Robert igen: Att staten handlar upp utsläppsrätter är naturligtvis ekvivalent med att minska det totala utbudet rätter. Det förefaller då, fördelningsmässigt, märkligt att staten först ger bort utsläppsrätter gratis och sedan betalar för att få tillbaks dem. Även om man tycker att utsläppsmålen borde varit mer ambitiösa än vad de är så måste man ifrågasätta en sådan ordning. Nog vore det rimligare att begränsa antalet utdelade rätter till att börja med.