”På senare tid har man från flera håll hävdat att vi i gymnasiet har en pågående betygsinflation, d.v.s. att kraven för ett visst betyg successivt minskas med tiden. KTH-testet är inte avsett som ett prov på den allmänna kunskapsnivån i gymnasieskolan.(Deltagarna i testet är ju en selekterad grupp och dessutom är inte testet avsett att testa alla kunskaper och färdigheter som ska uppnås med kursen Matematik D.) Men resultaten som redovisas ovan talar ändå för att vi har haft en betygsinflation under åren kring millennieskiftet, men också att den avstannat och att vi under de senaste fem – sex åren över tid haft i stort sett oförändrade betygskrav.”

Om man tolkar dessa förändringar som uttryck för förändringar i elevernas kunskaper och färdigheter förbättras dessa i huvudsak över tid. Det finns dock
starka skäl att ifrågasätta om betygsförändringarna faktiskt återspeglar kunskapsutvecklingen.
Det främsta skälet för detta är att skillnaderna i utveckling för de olika ämnena framstår som orimligt stora och dessutom oförklarliga. En stor mängd forskning har visat att betygsättning är influerad av olika faktorer utöver
elevernas kunskaper och färdigheter (Klapp Lekholm, 2008), och inte ens i de ämnen där stöd för betygsättning ges av nationella prov finns möjlighet att säkerställa att betyg och provresultat är jämförbara över tid. En rimligare förklaring
är att förändringarna över tid är uttryck för varierande grader av betygsinflation i olika ämnen, möjligen också i kombination med faktiska förändringar av kunskaper och färdigheter, vilka kan vara såväl positiva som negativa.

s. 56 http://www.skolverket.se/sb/d/3026/a/18367

Dessutom redovisar Skolverket stora problem med en likvärdig betygssättning i både gymnasie- och grundskola: http://www.skolverket.se/sb/d/203/a/18239

Men visst skulle man kunna redovisa även maxbetygens utveckling för grundskolan.

Samtidigt ska man inte glömma att elevernas prestationer enligt Skolverkets utredningar försämrats under tiden och detta gäller inte minst elever i toppen. Alltså är den sanna inflationen (dvs betyg i förhållande till prestation) betydligt högre än den som redovisas när man bara tittar på betygen. Sånt kan man inte heller bortse från.

Sedan är det bra att Skolverket börjat intressera sig för hela betygsfördelningen. Dock undrar man när en tabell motsvarande tabell 82 ska produceras för högstadiet. Enligt mina siffror ovan ser ju ökningen mellan 2007 och 2008 ut att vara rekordstor. Fast den tabellen kanske inte fick plats då den skulle tala emot tesen att ”saker och ting nu är under kontroll”?

Ett exempel: tänk om hälften av studenterna i ”nya” gymnasiet tillbringar ett år på komvux med att läsa upp sina betyg medan den andra halvan går rakt på universitetet. Halvan som går rakt till högre studier är antagligen betydligt bättre än de som läser upp betygen. I det ”gamla” systemet fanns inte möjligheten att läsa upp varför alla gick rakt till universitetet. Denna typ av selektionseffekter är mycket svåra att korrigera för.

Men kanske är skillnaden mellan de målrelaterade och normrelaterade betygsystemen överdrivna — det viktiga är att de förankras med hjälp av nationella prov som gör att betygen sätts likvärdigt. Självfallet är inget system perfekt i detta avseende men samtidigt måste man inse att det finns grader i helvetet.