Kommentarer till Åtgärder mot bobubblor

Av: Marknadsföring för bobubblor? « Ekonomistas

Marknadsföring för bobubblor? « Ekonomistas — Mon, 16 Nov 2009 03:02:04 +0000

[...] Åtgärder mot bobubblor Vart är huspriserna på [...]

Av: Martin Flodén

Martin Flodén — Wed, 11 Nov 2009 12:34:42 +0000

Om någon har missat det publicerade Finansinspektionen igår en rapport med en liknande analys: deras budskap är att bostadspriserna verkar öka omotiverat snabbt, att de stora bankerna ändå är väl förberedda för att klara stigande räntor och fallande bostadspriser, men att kanske inte alla hushåll är lika väl rustade. (Se även FIs relaterade artikel på DN Debatt igår, samt huvudledaren i DN idag.)

Av: Martin Flodén

Martin Flodén — Wed, 11 Nov 2009 12:27:14 +0000

Sherpa: Se Sloped Minds utmärkta inlägg på Sloped Curve om huspriser och inflationsmåttet. Lite kort kan man väl säga att inflationsmåttet (KPI) inte är utformat för att vara en relevant målvariabel för penningpolitiken. Detta var ett medvetet val när KPI konstruerades. Detta innebär inte att det är "fel" på KPI, utan KPI är utformat för att mäta levnadskostnader och ligga till grund t ex för beräkningar i olika ersättningssystem. Både KPIF och KPIX är varianter på levnadskostnadsindex och löser alltså inte problemen. Det skulle alltså förmodligen vara önskvärt med ett annat prisindex som mål för penningpolitiken -- ett prisindex som mer direkt mäter penningvärdet (och som alltså tar hänsyn till tillgångspriser).

Av: Sherpa

Sherpa — Wed, 11 Nov 2009 11:53:18 +0000

Vi har idag en oberoende riksbank som arbetar efter inflationsmål precis som många andra moderna riksbanker världen över, det verkar vara gängse praxis. Men när dom kan se och övervaka en såpass kraftig kreditexpansion som nu är avseende fastigheter, hur kommer det sig att fastigheters snabba prisökning inte avspeglas bättre i inflationsmåttet ? Är det fel på beräkning av inflation (KPI, KPIF, KPIX).

Mvh

Av: Alex

Alex — Tue, 10 Nov 2009 22:02:12 +0000

Det grundläggande problemet med vanliga låntagares kortsiktighet är Centralbankernas närsynthet, kortsiktighet och oförmåga att ta politiskt inkorrekta beslut.

En av de grundläggande faktorerna bakom kraschen 2008 var den amerikanska centralbankens, FED, penning politik.

Det innebär att den bästa lösningen är att avskaffa centralbankerna och istället införa det Milton Friedman föreslog. Grundlags fäst ramlagstiftning inom vilken politiker fattar beslut, men kraftigt beskuret. I princip motsvarande de svenska reglerna som tillkom efter 1993 och EUs balanskrav.

Av: Shubila

Shubila — Mon, 09 Nov 2009 21:11:03 +0000

Martin: För att lösa konflikten med stigande tillgångspriser och låg (real) ekonomisk aktivitet krävs följande: Riksbanken bör helt överge inflationsmålet. Inflationen kan banken ändå inte påverka(utom på kort sikt-kostnaden för egna hem). Banken kan inte heller nämnvärt påverka real ekonomisk aktivitet(särskilt inte vid låg ekonomisk aktivitet). Däremot har den förträffliga möjligheter att påverka tillgångspriser och finansiell stabilitet. För detta bör ett index(förvisso ingen oäven uppgift men ändå möjlig) upprättas för tillgångspriser på samma sätt som det idag existerar index för konsumentpriser. Reaktionsfunktionen bör vara av slaget: om inflationstakten i tillgångspriser överstiger önskad nivå så höjs räntan. Och tvärtom.
Så löser vi bobubblan. Och alla andra bubblor på tillgångsmarknáder.
För att höja aktiviteten i den reala ekonomin bör vi tillgripa de instrument som funkar förträffligt för det ändamålet: massiva skattesänkningar och ökad offentlig efterfrågan. Finanspolitik.

Av: Roger

Roger — Mon, 09 Nov 2009 18:55:12 +0000

Men borde inte riksbanken ha analyserat detta när man valde att sänka så lågt?

Vi kanske överdriver potensen i räntevapnet?

Kanske kan riksbanken höja räntan till “normala” nivåer om de bara tar det sakta och stegvis. Jag tror inte att så många konsumenter har anpassat sig till (eller spekulerat i) att den nuvarande nivån ska hålla utan de flesta har nog höjt amorteringar, renoverat (värdehöjande) eller sparat i räntebuffert.

Av: Martin Flodén

Martin Flodén — Mon, 09 Nov 2009 15:12:24 +0000

Rikard m fl: Jean Tirole var nyligen i Stockholm och presenterade ett mycket intressant papper om Collective Moral Hazard (medförfattat med Emmanuel Fahri). Huvupoängen i deras papper är att bankerna genom att ta på sig korrelerade risker (dvs inte gå emot marknaden) tvingar fram en stabiliseringspolitik som räddar dem vid dåliga utfall. Detta beteende gynnar bankägarna på hushållens bekostnad. Diskussionen ovan får mig att tänka att den relevanta jämförelsen i Sverige kanske rör husägare kontra icke-husägare. Om alla husägare har kort räntebindning kommer Riksbanken inte att kunna eller behöva höja räntan särskilt mycket när konjunkturen vänder. Husägarna gynnas på de andras bekostnad. Kanske värt att fundera ytterligare på, dvs analysera mer seriöst i ett papper om detta...

Av: Rikard

Rikard — Mon, 09 Nov 2009 14:52:34 +0000

Jag uppfattar det som att Riksbanken är rädd för att hushållen inte klarar högre räntor när huspriserna skenar. Höga bopriser kombinerat med rörliga räntor gör visserligen penningpolitiken superpotent. Men det innebär bara att Riksbanken inte behöver höja räntan så mycket som de tänkt för att kyla av konjunkturen. Är detta ett problem?

Av: Martin Flodén

Martin Flodén — Mon, 09 Nov 2009 14:48:26 +0000

Jonas: Den del av oron som jag tycker är befogad är att vissa hushåll (och bostadsrättsföreningar?) stirrar sig blinda på nuvarande låga räntenivåer och därmed tar för stora risker. Även om de kommer att kunna klara att betala högre räntor, kan problem uppstå inte bara för dessa hushåll utan även för andra hushåll som av olika anledningar har kommit in på bostadsmarknaden under en period med omotiverat höga bostadspriser.

Även makroekonomiskt kan detta vara problematiskt. Kanske kommer inte Riksbanken i framtiden att kunna höja räntan i den takt som behövs för att motverka stigande inflation utan att samtidigt orsaka stora probelm för dessa hushåll.

Jag tror inte att jag har sagt att det är Riksbanken som ska hantera detta problem — det var i varje fall inte min avsikt. Jag har dessutom stor sympati för argumentet att detta är något som i första hand bör lämnas till marknaden att hantera. Men jämfört med förslagen om höjd stämpelskatt etc tycker jag fortfarande att denna idé verkar bättre.