Det skulle ju fortfarande finnas insiders med mer information än andra som skulle få aktiekurserna att spegla företagets värde.

Micke: Imponerande av dig att hitta en vinkel som leder dig till liknelsen med religös fundamentalism…nu var ju inte meningen med ”tänk om alla tänkte så” biten att den skulle uppfattas bokstavligt. Ett abstrakt resonemang tjänar oftast syftet att tydliggöra en poäng (i det här fallet poängen att OM det vore så att utfallet blir det samma oavsett vad man gör och att göra något är kostsamt så föredrar man att inte göra något. Detta kan i sin tur ha oönskade konsekvenser för alla…). Att inse att denna aspekt finns betyder i sig ingenting vilket jag också skriver i slutet.

För att ändå försöka svara på frågan ”om det finns någon risk att detta sker?” så är mitt svar (vilket också är ett svar till t ex Christoffer) ”Nej”. En direkt anledning skulle förstås vara (vilket knyter an till Alex kommentar som jag i stort håller med om) att om ingen var det minsta informerad så är det inte heller en jämvikt att förbli oinformerad då man sannolikt skulle kunna tjäna väldigt mycket på att anstränga sig lite. För att hamna i en situation där det är svårt att slå index behövs alltså en välutvecklad stor marknad. En jämvikt skulle mycket väl kunna vara en situation där olika parter har olika mycket information (och tar olika stor risk) men också då gör av med olika mycket resurser på att inhämta info. Jonas kommentar om att det finns studier som visar att information kan ge högre avkastning men när man inkluderar kostnaderna för att informera sig så är den ekonomiska vinsten noll pekar precis på detta.

Jag har läst Jensen studier eftersom jag arbetat med pensionsstifelser samt deras kapitalförvaltning.

Jensen studier är en av de få som går över mycket lång tid. De flesta nyare studier mäter över rullande 3 års perioder. I mina ögon är det helt ogörligt att dra slutsatser om huruvida aktiv förvaltning fungerar eller inte.

Det som Jensen och ett flertal svenska studier visar är att indexförvaltning fungerar bättre på stora och transparenta marknader och för de största indexen. Men ju mer intransparent, ju mindre indexet är, desto mer esoterisk marknad och desto nyare markand och tillgångslag så är det enligt min erfarenhet så att aktiv förvaltning i princip alltid slår passiv, indexförvaltning.

Vidare är det också så att enligt studier som gjorts så är tillgångs allokering, Asset Allocation, det allra mest viktiga för framtida avkastning. Enligt kommersiella studier så är mellan 75-90 % av all avkastningen beroende av AA. Till detta kommer studier som visar att det även krävs rebalansering av AA. Kommersiella studier har visat att passiv rebalanseiring ökar avkastningen på en 10 års period med 1 %.. (Jag är något osäker på om jag kommer ihåg rätt, kan varit 0,5 %).

Men jag håller helt med Jesper, om du tänker köpa breda Sverige eller USA fonder så är indexförvaltning att föredra. Men inte för tillväxtmarknader, esoteriska tillgångslag, nya marknader mm.

Inte för inte har USA största pensionsfonder anammat en strategi vilken har en Asset Allocation om 60-70 % ultra passiv, inte ens index förvalnting, samt för de återstående 30-40% super aggressiva och esoterisk förvaltning inom Alternative Investment Strategies, AIS. Till detta har de på toppen lagt derivatdrivna rebalanserings strategier.

Jag skulle vilja i PPM systemet se mycket mer tillgång på AIS fonder, i dagligt tal kallat Hedgefonder, samt en mycket kraftigt utbyggd Asset Allocation funktion med en passiv rebalansering av vald tillgångsallokering.

Men i princip är teorin om att passiv förvaltning alltid slår aktiv förvaltning en teori med mycket stora brister. Om den fungerade hur kommer det sig att Alternativ Asset Strategies kontinuerligt slår index? Hur kommer det sig att på tillväxtmarknader, inom nya tillgångslag och Frontier Markets slår aktiv förvaltning passiv?

Jag menar att fondval och aktiv förvaltning kan ge en överavkastning. Jag har använt mig av mina egna hypoteser i över 12 år. Jag gjorde en fondanalays 1996. 40 fonder täckande hela spektrat . De valdes ut bland de då 38 000 fonderna tillgänglig i hela världen för svenska fondköpare. Idag över 54 000. Dessa fonder när jag nu tittade tillbaka så låg 90 % över index och då är fondernas avgifter inkluderat. Detta gäller både USA och Sverige fonder.

Mitt PPM sparande ligger sedan starten på en årlig avkastning om 9 %, totalt +158 (Premeivalsfonden -9 % ackumulerat)

Passiv förvaltning i all ära men för mig gäller ultra aggressiv aktiv förvaltning.

Men historisk risk är väl samtidigt det vedertagna måttet för att bedöma framtida risker, och i allmänhet är det väl rätt träffsäkert (mer träffsäkert än de flesta andra ekonomiska indikatorer?)

Angående naivt – det är väl helt enkelt inte jämförbara, det ena har redan inträffat medan det andra handlar om framtiden. Vad säger du?

(1) Nej det tror jag inte. Jag har iofs lyckats slå både premiesparfonden och min rådgivare på MaxM (*) inom PPM-systemet ända sedan start genom en väldigt enkel, mekanisk, strategi: en gång om året (på semestern) lägger jag 20% i de fem fonder med högst volatilitet (risk) och lägst avgifter rensat för dubbletter, dvs fonder med samma inriktning (tex inte två rysslandsfonder samtidigt). Tycker jag kan kosta på mig det med mer än 30 år till pension (om jag ens överlever dit, hade inte planerat det).

Min poäng med GS och WB är att de inte är investerare utan entreprenörer som tar aktiv del i förvaltningen av de företag de investerar i tex genom att tvinga fram styckningar, sammanslagningar osv – och gör man detta kan man slå marknaden eftersom man förbättrar den underliggande verksamheten. Men som sagt, att bara köpa en aktie/fondandel

* Han var väldigt stolt över sin snittavkastning på 12% om året under 6 år och tyckte min strategi var för oflexibel – tills jag loggade in och låg på 14%, haha!

Fast jag vet inte vad man ska kalla min strategi och vad man ska jämföra den med. För övrigt, borde inte min PPM-strategi även kunna fungera på börsen, dvs köp de 100 mest volatila aktierna på börsen. Vill minnas någon snygg derivering från b-kursen (c-kursen?) i NEK där man kunde minska risken utan att direkt minska avkastningsmöjligheten genom att köpa flera papper som hade lika stor risk, eller?

Ett annat exempel är för de som sparar i traditionell livförsäkring att välja ett bolag med gott om buffertkapital viklet möjliggör en större frihet i placeringsinriktningen. Exemplet på motsatsen är SHB-liv som lyckades uppnå negativ totalavkastning (- 3,4 %) första halvåret i år.

Det går kanske inte att slå marknaden systematiskt, men däremot är det lätt att systematiskt få lägre avkastning genom att betala för mycket för sparandet.