Dessutom är det ju så att med externaliteter – vilka är stora i denna sektor – kan man inte förvänta sig att marknaden ska prissätta risken själv.

Passiviteten allt sedan den förra krisen kan vi ju knappast skylla främst på nuvarande regering eller finansminister. Och efter krisens utbrott lyckades regeringen snabbt få lagstiftning på plats (dock kan jag inte bedöma om detta var den lagstiftning som behövdes – den nya lagtexten fokuserar mer på offentligt stöd än Banklagskommitténs text som fokuserar mer på offentlig administration).

Sedan har vi existensen av mjuka budgetrestriktioner och avsaknaden av konkursrestriktioner för systemkritiska institutioner. Kan ligga något i att man måste skapa speciella regler för finansiella institutioner för att lösa detta problem.

När det gäller bubbelfenomenet – även om man inte kan eliminera det – så gäller det att skapa mekanismer för minimera konsekvenserna utanför finanssektorn av bubblorna. Hör kan kan nog den ekonomiska vetenskapen göra en insats samt att en praxis för att upprätthålla finansiell stabilitet utvecklas hos världens centralbanker.

Jonas frågar sig om bristen på kontroll över vilket risktagande och vilken moral hazard som föregick krisen berodde på bristande insikter i problematiken hos de reglerande och övervakande myndigheterna, eller om det i själva verket skedde med deras goda minne i syfte att underlätta för just deras länders bolag i en internationell konkurrens.

Jag vill med stor övertygelse grundad i egen erfarenhet hävda att det förstnämnda var fallet. Myndigheterna saknade helt enkelt tillräcklig förståelse för problemkomplexet (vilket även bankerna själva gjorde, så det är begripligt).

Teorin om att nationella myndigheter i syfte att understödja hemnationens banker i internationell konkurrens skulle se mellan fingrarna vill jag alltså avfärda.

Den bristande kompetensen hos reglerande och övervakande myndigheter är alltså ett stort problem, men hur skall man åtgärda det?

För att återknyta till den inledande frasen, hur skall myndigheter kunna anställa personer som ligger före investment bankers i förståelse för finansiella innovationer när de sistnämnda får löner som inte sällan är det tiodubbla av vad som en offentlig institution erbjuder?

The best and the brightest inom finansbranschen kommer alltid att söka sig till de bäst betalda tjänsterna, och de finns inte inom offentlig sektor.

Det är inget trivialt problem, och det är ett grundläggande strukturproblem för hur reglering och övervakning skall bedrivas.

Norberg vilken anammar den österrikiska nationalekonomiska skolans historiska syn visar i sin bok varför detta uppstod. Det vara en kombination av felaktiga beslut av politiker, myndigeter, psuedomyndigheter (ratinginstituten), banker och finansiella institutioner men även vanliga huslåntagare.

Det Jonas skriver om är precis samma fenomen som vid den svenska bankrisen 1992. Ett skuggbanksystem (Shadow Banking) upprättades.

En lösning på att förhindra framtida bankriser är att de statliga bankgarantierna tas bort och istället krävs det att banker tecknar kreditförsäkring på marknadsvillkor. Det innebär att banker som har stora och höga risker måste betala en mycket, mycket högre riskpremie eller se till att kraftigt minska sina risker. Dåliga banker får så höga premier att de inte kan fortsätta. Bra banker får låga premier och hög lönsamhet.

Vidare bör inte banker ha en speciell reglering och därmed en oligopol liknande ställning. Banker bör regleras som vilken institution som helst. Istället för specialreglering ska det krävas full transparens i deras bokföring, dvs. Det ska inte gå att gömma risker i olika typer av Special Purpose Vehicles, SPV. Alla risker bedöms lika och måste redovisas. Då undviks kriser som Enron, den svenska bankrisen och den nuvarande krisen. Den svenska Finansinpektionen tillämpar vad jag kommer ihåg denna typ av öppna transperens pricnip.

När det gäller vad som framkallade den Stora Depressionen och även dagens recession kan jag rekommendera Milton Friedmans i ämnet bok, Amity Shlaes "The Forgotten Man" samt nu Johan Norbergs nya bok. Dessa böcker visar att det var politiska misstag som skapade krisen, felaktiga intervention av centralbankerna (de gjorde pengar för billigt). Vidare visar de att Roosevelts Keyenesiansk stimulans åtgärder inte hjälpte, sannolikt förvärrade de och förlängde den Stora Depressionen.

Scenariot är nära på identiskt med dagens kris. Vi har ännu inte facit men Obama administrationens stimulanspolitik i USA är så långt ett misslyckande mindre än 4 % av de 787 miljarderna dollar är stimulans resten var politiskt fläsk, politiska projekt Demokraterna smög in i stimulanspaketet. Recessionen verkar redan över. Det som verkar vara det som klarade ut situationen har i princip inget med Obama att göra. Det var Bush administration och hans finansminister Hank Paulsen som drev igenom räddningen av bankerna, vilket verkar vara det som löste krisen. Jag säger verkar, jag tror att krisen hade läkt ut av sig själv. Det mesta av återhämtningen vi ser idag är spontan läkning. De pga stimulans lagstiftningen framtida budget underskotten hade aldrig behövt uppstå.

Obama verkar gå samma öde till mötes som Bill Clinton. Blir en av de mest hyllade Demokratiska presidenterna i modern tid genom att genomdriva en Republikansk, neoklassisk och monetär ekonomisk politik i bästa fall. I värsta fall möter han samma öde som Jimmy Carter. Inget är något de amerikanska vänsterliberalerna kan känna någon glädje inför. Sjukvårdsreformen har redan havererat….

Om boken på Cato Instutes hemsida:

Financial Fiasco: How America’s Infatuation with Home Ownership and Easy Money Created the Economic Crisis.

”BOOK FORUM
Tuesday, September 1, 2009
12:00 PM

Featuring Johan Norberg, Senior Fellow, Cato Institute; with comments by Dr. Anthony Sanders, Distinguished Professor of Real Estate Finance, George Mason University; and Dawn Kopecki, Reporter, Bloomberg News.

The Cato Institute
1000 Massachusetts Avenue, NW
Washington, DC 20001

”How was it possible that in a world where thousands of people regulated financial markets the whole system crashed down? And should we now give more power to central banks, government agencies, politicians, and regulators?

Isn’t that what brought us here in the first place? Financial Fiasco digs deep into the foundation of the economic meltdown, revealing how it was the product of conscious actions by decisionmakers in companies, government agencies, and political institutions, and by consumers.

Financial Fiasco tells the compelling story of how rate-cutting by the Federal Reserve inflated the real estate market and fueled increased risk-taking in the financial markets; how new government policies to promote home ownership blasted air into the credit bubble; how new financial instruments, credit-rating requirements, and accounting rules intended to prevent cheating backfired; and much more.

Financial Fiasco guides readers through a world of irresponsible behavior, warns that many of the ”solutions” being implemented are repeating the mistakes that caused the crisis, and offers guidance on how to move forward.”

Norberg vilken anammar den österrikiska nationalekonomiska skolans historiska syn visar i sin bok varför detta uppstod. Det vara en kombination av felaktiga beslut av politiker, myndigeter, psuedomyndigheter (ratinginstituten), banker och finansiella institutioner men även vanliga huslåntagare.

Det Jonas skriver om är precis samma fenomen som vid den svenska bankrisen 1992. Ett skuggbanksystem (Shadow Banking) upprättades.

En lösning på att förhindra framtida bankriser är att de statliga bankgarantierna tas bort och istället krävs det att banker tecknar kreditförsäkring på marknadsvillkor. Det innebär att banker som har stora och höga risker måste betala en mycket, mycket högre riskpremie eller se till att kraftigt minska sina risker. Dåliga banker får så höga premier att de inte kan fortsätta. Bra banker får låga premier och hög lönsamhet.

Vidare bör inte banker ha en speciell reglering och därmed en oligopol liknande ställning. Banker bör regleras som vilken institution som helst. Istället för specialreglering ska det krävas full transparens i deras bokföring, dvs. Det ska inte gå att gömma risker i olika typer av Special Purpose Vehicles, SPV. Alla risker bedöms lika och måste redovisas. Då undviks kriser som Enron, den svenska bankrisen och den nuvarande krisen. Den svenska Finansinpektionen tillämpar vad jag kommer ihåg denna typ av öppna transperens pricnip.

När det gäller vad som framkallade den Stora Depressionen och även dagens recession kan jag rekommendera Milton Friedmans i ämnet bok, Amity Shlaes ”The Forgotten Man” samt nu Johan Norbergs nya bok. Dessa böcker visar att det var politiska misstag som skapade krisen, felaktiga intervention av centralbankerna (de gjorde pengar för billigt). Vidare visar de att Roosevelts Keyenesiansk stimulans åtgärder inte hjälpte, sannolikt förvärrade de och förlängde den Stora Depressionen.

Scenariot är nära på identiskt med dagens kris. Vi har ännu inte facit men Obama administrationens stimulanspolitik i USA är så långt ett misslyckande mindre än 4 % av de 787 miljarderna dollar är stimulans resten var politiskt fläsk, politiska projekt Demokraterna smög in i stimulanspaketet. Recessionen verkar redan över. Det som verkar vara det som klarade ut situationen har i princip inget med Obama att göra. Det var Bush administration och hans finansminister Hank Paulsen som drev igenom räddningen av bankerna, vilket verkar vara det som löste krisen. Jag säger verkar, jag tror att krisen hade läkt ut av sig själv. Det mesta av återhämtningen vi ser idag är spontan läkning. De pga stimulans lagstiftningen framtida budget underskotten hade aldrig behövt uppstå.

Obama verkar gå samma öde till mötes som Bill Clinton. Blir en av de mest hyllade Demokratiska presidenterna i modern tid genom att genomdriva en Republikansk, neoklassisk och monetär ekonomisk politik i bästa fall. I värsta fall möter han samma öde som Jimmy Carter. Inget är något de amerikanska vänsterliberalerna kan känna någon glädje inför. Sjukvårdsreformen har redan havererat.