Vill du bli finansminister? Läs nationalekonomi!
En ny termin har börjat på landets högskolor och universitet och ett par tusen studenter ska studera nationalekonomi. Majoriteten av dessa ska dock inte bli nationalekonomer, utan ämnet läses endast som en del i en annan utbildning som t ex företagsekonom eller lärare.
Varför vill inte fler utbilda sig till nationalekonomer i Sverige? Jag tror att en stor del av svaret ligger i att studenterna har vaga föreställningar om vilka yrken en examinerad nationalekonom får. Hur ser karriärvägarna ut? Hur lätt är det att få jobb som nyexaminerad nationalekonom? Utan tydliga svar på dessa frågor kan man inte förvänta sig att studenter ska våga satsa på en lång och relativt sett krävande utbildning i ämnet.
Lyckligtvis har universiteten nu börjat inse den bristfälliga informationen, och ganska usla marknadsföringen av det egna ämnet, och börjar lansera resultaten från s k alumni-enkäter om vad tidigare studenter nu jobbar med, hur snabbt de fick jobb och vad de tjänar. Här är några glimtar från enkäterna från universiteten i Uppsala, Stockholm och Lund:
- Nationalekonomer får snabbt jobb. En klar majoretet (60-70%) av de nyexaminerade hade jobb inom tre månader och närmare 85-90% inom ett halvår.
- Nationalekonomer får oftast jobb i privat sektor (något överraskande för mig). Andelerna ligger mellan 50% (SU), 62% (UU) och 80% (LU).
- Ingångslönen varierar mellan 25.000 och 30.000 kr (UU och LU – på SU frågar man inte ens om lönen!).
Och för den som aspirerar på en karriär inom finansmarknadsdepartementet, kanske ända fram till chefsposten, kan vi konstatera att såväl den nuvarande departementschefen som den person oppositionen hoppas ska överta posten efter valet är… nationalekonomer.
Jag läste igenom UUs alumnirapport igår faktiskt och jag blev också förvånad över det höga antalet som arbetar i privat sektor. Nåja nu har jag precis börjat på juristprogrammet men om det inte passar mig så blir det nog NEK i ekon. kand. programmet i vår.
Den mindre skickliga delen verkar hamna på KI. Om Aktuellt var korrekta i sin rapportering om budgeten igår ville KI att regeringen skulle, istället för att lägga 25mdr på olika krisåtgärder, öka det beloppet till 45mdr – vilket skulle få 10 000 (20 000?) ytterligare i arbete. Dvs varje nytt arbetstillfälle skulle kosta 2 (1) Mkr. Ledsen om jag kapar tråden lite men är det verkligen nationealekonomier som ligger bakom ett sådant förslag? Det är ju ännu värre än att rädda SAAB.
Nä, det är säkert amatörer som utför beräkningarna. Visst är det dyra jobb men det är lite samma sak som att sänka arbetsgivaravgifterna. Det leder också till få, dyra vilket regeringen borde veta efter all forskning som gjorts i ämnet. Ändå genomförs reformen. Det kan inte ses som något annat än populistiskt.
Jag tror att en stor anledning till att många inte läser nationalekonomi är att man kan ha bilden av företagsekonom(grund)+nationalekonomi(komplement) som mer passande för privata näringslivet, även om detta egentligen inte behöver stämma. Men problemet som jag ser är att företagsekonomi som huvudämne ger en mer praktisk tillämpning. Ta redovisningskursen i företagekonomi till exempel, i södertörn(har ingen aning om hur det är på FEK 1 i SU) så ingår bokföring på dator inom den kursen, alla kan inte direkt få jobb som redovisningsassistent eller revisorsassistent eller vad det nu är man kallar det när man jobbar med revision istället för bokföring, vissa måste börja med bokföring, andra till och med är nöjda med att hålla på med bokföring. Inom nationalekonomin finns väl inte något uppenbart praktiskt moment, även tillämpningsdelen i mikro och makro är mer till för att lära sig mikro och makro teorin i praktiken men säger inget om(till skillnad från bokföringsdelen på redovisning) hur en nationalekonom jobbar i praktiken. Speciellt om man söker jobb som nationalekonom direkt efter praktiken.
Att säga att en nationalekonom vanligtvis också får jobb på privata sektorn är inte det samma som att visa hur det jobbet då skulle se ut.
Visst, jag kan få jobba både på finansdepartementet/KI/etc. och Bank/etc. MEN vad gör jag då?
Vad är en nationalekonom? Vad måste läsas för att kunna kalla sig nationalekonom? Hmm….
Jag håller på att avsluta min kandidatuppsats i nationalekonomi och har precis fått mitt första riktiga jobb. Dock inte i den privata sektorn utan i svenska utlandsrepresentationen. Jag tvivlar på att jag kommer direkt tillämpa mikro/makro-teorin i mitt arbete, men har redan genom praktik på UD insett värdet i att förstå och kunna diskutera kring båda dessa moment (vilket förskräckande få kan). Dessutom tror jag att man genom nek utvecklar ett bra sätt att tackla problem mer generellt.
Att svenska universitet är teoretiska är väl ingen nyhet, och inte är det väl isolerat till nationalekonomi? Tycker det är något man hör kompisar inom alla läger klaga på (juridik/statsvet./marknadsföring (fek)/journalistik osv.)
En någon sen kommentar kanske. Men jag tycker att man är aldeles för dålig på att marknadsföra NE och att skapa yrkesinriktningar för nationalekonomer. Har själv jobbat centralt inom Sthlms läns landsting och där finns bara några enstaka anställda hälsoekonomer, trots alla stora förändringar som genomförs just nu i form av vårdval, privatiseringar, mm. Visst kan man hävda att det är politiska beslut, men oftast är det tjänstemännen som föreslår hur besluten ska realiseras och det gör oftast utan hälsoekonomisk analys, vilket jag tycker är en stor brist. Men dessa beslut kanske inte är nåt som behöver granskas ur ett nationalekonomisk(/hälsoekonomiskt) perspektiv, vad vet jag??
Vad menar dom med ”på SU frågar man inte ens om lönen!”??
Är den så jävla bra lr vad?
Jonas L: Jag är övertygad om att du kommer tillämpa dina mikro- och makroteorier i ditt arbete. Det handlar om ett analytiskt angreppssätt, där förklaringsfaktorer kan isoleras och deras effekter mätas, där vi håller isär samvariation och samband. Sedan kanske du inte kommer sitta och derivera eller så, men tänket kommer du ha glädje av.
Challe, jag hoppas din signal om att fler häsloekonomer behövs noteras av såväl studenter som institutionsledningar i Sverige. Hälsoekonomi är ett fält som växt kraftigt internationellt på senare år i takt med skenande sjukvårdsbudgetar. Fler hälsoekonomer på sjukhus, kommuner och landsting (må de avskaffas!) behövs.
v. Pluring: En ingångslön är ett ganska bra mått på hur mycket en universitetsutbildning är värd för det omgivande samhället. Särskilt när den kan jämföras med andra unviersitets liknande utbildningar. Men detta tillåter oss alltså in SU.
”Nationalekonomer får snabbt jobb”.
Läser civilekonomprogrammet och får snart välja inriktning, företag eller nationalekonomi.
Söker jag på AMV på lediga platser för en nationalekonom så kommer det fram just nu 1 ledig plats.
Kan nog bli tufft att slåss om den platsen.
Som nationalekonomi får man väl sällan jobba som controller, banktjänsteman, revisor etc, som någon annan var inne på i kommentarerna ovan.
Jag gillar nationalekonomi starkt! Men samtidigt vill jag ha bättre odds för att kunna skaffa mig ett jobb som betalar av studielånet.
HJÄLP!
Vad gör man alltså…
hmmm…
Jag är nyutexaminerad nationalekonom, men det absolute finns inte jobb för nationalekonomer som har kandidatexamen. Arbetsgivarna kräver Doktorand examen i detta yrke. Jag söker jobb i andra ekonomi relaterade område utan att lyckas. Detta kanske beror på att jag är svart eller kanske för att nationalekonomi inte är an praktisk tillämpad ämne som företagsekonomi.
”Nationalekonomer får snabbt jobb. En klar majoretet (60-70%) av de nyexaminerade hade jobb inom tre månader och närmare 85-90% inom ett halvår.
”
Jag har två kandidatexamen, i Nationalekonomi och Internationell Handel, och har varit arbetslös i över två år. Var finns alla dessa jobben ?
Man får inte jobb som nationalekonom med en futtig kandidatexamen, de flesta inträdesprogram nuförtiden kräver minst en magisterexamen…det nämnde mitt universitet dock inte i deras reklam för utbildningen !
Professorerna vill skydda sina jobb så de hittar på, eller ljuger om, de jobbmöjligheter som finns efter utbildningen. Eller har de verkligen så dålig kontakt med arbetsmarknaden?
Jag undrar hur stor andel utav de som fått jobb har jobb som de är överkvalificerade för, eller jobb som inte har något alls med deras nationalekonomiska specialisering att göra. De som får jobb direkt efter examen kommer från överklassen, deras föräldrar har bra kontakter och kan skaffa jobb åt dem.
Jag tror att både arbetsgivare och kommande studenter har kommit på att en nationalekonomisk utbildning är en bluffutbildning, det är för praktisk företagsamhet vad astrologi är för astronomi. Är man smart läser man inte nationalekonomi, det är mer praktiskt med logistik, marknadsföring och finans. Jag aplåderar de som gör ett vettigt val och läser något annat.
Francis: en av mina professorer specialiserade sig på etnisk diskriminering inom den svenska arbetsmarknaden, all hans forskning de senaste 20 åren visar att svenska företag diskriminerar mot etniska minoriteter, speciellt om de har utländska namn.
Mitt råd till dig är att fokusera dig på utländska företag som är verksamma i Sverige, eller söka jobb i Danmark och Stor-Britanien.
Jag håller inte med om att man är smart om man väljer bort nationalekonomi och väljer mer företagsekonomiska ämnen. Snarare tvärt om. Nek förklarar varför det blir som det blir på ett sätt som fekare aldrig kommer att kunna förstå.
Jag har inga kontakter inför kommande jobbsökande men jag är övertygad om att jag kommer att få jobb. Detta eftersom jag inte tänker ge upp. Får jag ett nej av de 100 första jag söker jobb hos kanske den 101 ger mig ett jobb. GE ALDRIG UPP!
Om arbetsgivarna efterfrågar något mer än en kandidat, se till att skaffa det då!
mathilda:
jag finner det ironiskt att ditt sätt att resonera inför kommande jobbsökande är som taget från munnen på en stekig, klämkäck, verklighetsfrånvänd, fyrkantig, enkelspårig fekare som brinner för international [Insert buzz word] management.
Nä nu var jag lite hård, men jag tyckte texten blev rolig så jag postar ändå
roflchopter (och de andra):
Fast det sista som lämnar människan är hoppet. Jag har bara en känsla av att vissa ger upp för lätt. De ser statistik som pekar på att det är på ett visst sätt och om verkligheten inte stämmer överens med den uppmålade bilder så tappar de balansen.
Att vara naiv kan tolkas som något negativt fast jag tror att det är just den typen av individer, som inte börjar med att se alla hinder utan ser alla möjligheter som når längst.
Glöm inte heller bort att det handlar om att vara bäst i förhållande till sina konkurrenter, det gäller även jobbsökande. Ta reda på vilka det är som får jobben och bli bättre än dem.
Hej Matilda. Gillar din kommentar om verklighetsfrånvänd, fyrkantig och klämkäck fekare. Min erfarenhet är att många fekare (inte alla) har just den inställningen. Har många gånger undrat vad det beror på? De är väldigt snabba på att dra slutsatser utan någon som helst kritisk eftertänksamhet. När man läser nek och mer statistik utöver grundkursen får man ett helt annat perspektiv. Inställning beror också givetvis på den bakgrund man har.
Även om hoppet är det sista som lämnar människan så går det inte att komma ifrån att det är utbud och efterfrågan som styr hur många som ska ha arbete på en specifik marknad.
Även om _alla_ har din positiva inställning så kommer det ändå finnas människor som är arbetslösa, det måste du väl förstå? Ur optimistens perspektiv verkar realistiska förväntningar vara pessimistiska.
”Ta reda på vilka det är som får jobben och bli bättre än dem.”
Hallå? Du ser det ur ett väldigt statiskt perspektiv va. Det är svårt att ta reda på vilka det är som får jobben, och det är ju också en funktion av konjunktursvängningar. Humankapital ackumeleras heller inte över en natt. Läs lite om informationsekonomi och informationsassymmetrier. Perfekt information är en fantasi (men ändå användbart förstås!) och ändrar man på detta antagande får man väldigt annorlunda utfall.
Jag menar egentligen inte att klanka ner så mycket på dig men känner viss frustration över hur det verkar fungera på arbetsmarknaden där det pga just svåra informationsassymmetrier s gör det svårt för arbetsgivare att differentiera arbetssökande vilket gör det svårt att gå mot ett meritokratiskt samhälle. Det premierar kryddare och människor som mer vill signalera än att faktiskt ta till sig kunskap.
Hur mycket har du läst egentligen? Är jag helt fel ute om du läst nek a och fek b, och just valt nek som inriktning?
Jag är fullt medveten om hur verkligheten ser ut, det finns en missmatch mellan arbetsgivare och arbetssökande.Jag är också medveten om att min optimism kan tolkas som omedvetenhet. Min erfarenhet av yrkeslivet säger mig att man inte får ge upp och att det är viktigt med en positiv inställning. Detaljer är komplexa, helheten är greppbar.
Jag ska absolut läsa på mer om exempelvis informationsekonomi för att få ett större perspektiv. Det jag menade var bara att vissa skrev just att de inte fick jobb för att de saknade något visst, det kan ju vara en idé att försöka skaffa sig det de saknar. Därmed, en individ blir bäst och mest framgångsrik i förhållande till sina konkurrenter. Det är ingen idé att ta ut en examen efter 180 hp om majoriteten examineras med 240.
Jag förstår din frustration och jag hoppa inte få uppleva den. Jag har läst fek a, lite fek b och nek a och ska mycket riktigt läsa nek. MItt i prick så att säga!
Jag tror också att lärosäte spelar in huruvida en individ får ett jobb. Kan vara en idé att läsa en extra kurs på ett mer etablerat universitet för att få tyngd i ansökan.
Instämmer helt i att det gäller att ha en positiv inställning. Vill helst inte läsa mer än kandidatnivå men jag är öppen för en magister om det skulle behövas. Lärosäte kan ha betydelse. Var studerar ni? Själv pluggar jag i Uppsala
*fek a
Hej! Kan förstå din frustration. Jag har också valt nek som huvudämne, mestadels för att jag är intresserad av ämnet. Själv skulle jag tycka det vore tråkigt att jobba med bokföring bara för att Fek är mer praktiskt att tillämpa. Jag har precis som du inte heller lyckats skaffa några kontakter. Jag upplever också att tillgången på jobb är få iaf om man vill jobba som renodlad nationalekonom. Då krävs ofta en utbildning på masternivå, minst magister och 60 poäng i statistik. Det finns gott om potentiella arbetsgivare men hård konkurrens om jobben. Konkurrensverket, SCB, Riksrevisionen, Konsumentverket, eller storföretagen såsom google, IKEA, Ericsson kan behöva arbetskraft med goda kunskaper i statistik.
Den information om ämnets karriärmöjligheter upplever jag ofta som bristfällig. Det verkar som att studievägledare och andra från universitetets institution inte vill säga sanningen. Det finns inte mycket jobb för nek-studenter särskilt inte när man konkurrerar med hundratals sökande på varje jobb.