Något jag reagerar över lite är användandet av ordet ”innovation”, t ex när man skriver att upphovsrätten skyddar upphovsmannens innovation, eller att den ger ett incitament till innovation.

Den svenska upphovsrätten skyddar rena sammanställningar, som t ex telefonkataloger. I det fallet är det bara sammanställarens arbetsinsats som skyddas, eftersom någon innovation inte föreligger.

Överhuvudtaget verkar de verk som är mest beroende av upphovsrätten, som stora Hollywoodproduktioner och storsäljande populärmusik, höra till de minst innovativa. Deras kvalitéer ligger snarare i påkostad produktion, hanverksmässig skicklighet och ett lyhört lyssnande efter vad människor efterfrågar.

Det kanske skulle vara mer korrekt att säga att (den ekonomiska) upphovsrätten skyddar upphovsmannens investering och arbetsinsats, eftersom de alltid föreligger, medan någon innovation inte alltid föreligger.

Några helt centrala frågor som jag tycker saknats i debatten är:
- Hur stora inkomster och incitament genererar upphovsrätten egentligen, jämfört med alternativa incitament? Jag har försökt undersöka detta empiriskt: http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:131856/FULLTEXT01
Jag bedömer incitamenten som svaga i de allra flesta fall, men man borde undersöka frågan mycket djupare.

- Varför måste upphovsrätten vara lika stark för alla kreativa verk, oavsett investeringskostnad? Som någon skriver ovan, för Hollywood-filmer krävs upphovsrätt, men för blogginlägg spelar den nog ingen roll.

- Varför lägger staten upphovsrätt på verk som redan finansierats med skattemedel? Med tanke på de rimligtvis stora positiva externaliteterna, vore det ekonomiskt överlägset att låta sådana verk få kopieras fritt.

Mer om detta på http://www.alternativstad.nu/Dokument/privatkunskap.html

Immaterialrätten har alltså under någon generation tiltats över till ägarnas fördel. Det är dags att återställa nån sorts balans. Som för femti år sen kanske, men med hänsyn till att mångfaldigande av en redan existerande produkt idag i många fall är gratis.

Jag håller också med om att Marcus referens till Lerner ger upphov till det starkaste tvivlet på IPR som jag har läst. Mer övertygande än DN debatt-artikeln. Är det någon som känner till fler empiriska undersökningar? Det måste finnas massor med naturliga experiment på området så jag gissar att litteraturen är betydligt mer omfattande än vi har grävt fram hittills.

Antar att de flesta intresserade av ämnet redan lyssnat på detta avsnitt av econtalk och för er som inte har, lyssna: http://www.econtalk.org/archives/2009/05/boldrin_on_inte.html

Vidare finns Boldrins bok ”Against Intellectual Monopoly” att läsa på http://www.micheleboldrin.com/research/aim.html.

Martin: En av de bärande ideerna bakom t ex patenträtten är just den du tar upp. Istället för att hamna i en situation där företag hemlighåller sina nya uppfinningar så skyddas de mot kopiering lagstiftningsvägen och på så sätt kan de fungera just som inputs i vidareutveckling. Teoretiskt sett kan man alltså tänka sig att idéerna och allt som kan vidareutvecklas kan spridas samtidigt som incitamenten bibehålls. (I praktiken funkar detta förstås inte riktigt så friktionsfritt. Det är t ex vanligt att företag – speciellt stora, resursstarka företag – istället patenterar inte bara själva huvudprodukten utan en rad närliggande produkter ( s k patentmattor) för att hålla konkurrenter borta från området).

Vi behöver alltså inte bara skapa en balans mellan kreatörens incitament och den samhällsnytta som spridning av deras verk ger. Vi måste också balansera äganderätten med avseende på kreatörernas tillgång på intellektuella verk som kan användas för att skapa nya.

Ser man enbart till den första avvägningen har kreatören en ökande, men avtagande nytta av incitamenten. Tar man hänsyn till att kreatören behöver fri tillgång till tidigare verk ser man att nyttan rent av kan vända och bli negativ med ett starkare skydd.

Det synes vara en hel del produktplaceringar i filmer. Hur stor del av produktionskostnaden bärs av dessa egentligen? För ett företag som gör reklam på detta sätt kan det rimligen inte spela någon roll ifall filmen samtidigt ses utanför biografen. För dem borde det vara av intresse att så många som möjligt ser filmen oavsett hur.

Det verkar inte som att patentens positiva inverkan på idéproduktion är entydigt. Men PPs inställning i den frågan är extrem och sannolikt något naiv. Nåväl, debatten är mycket intressant och jag följer den med stor behållning. Tackar för alla svar!