Danne_Panne: Det är självfallet svårt att överblicka ens några av de möjliga kulturella följderna om all digitaliserbar kultur visade sig omöjlig att ta betalt för. Jag gjorde det enkelt för mig och pekade på en möjlig konsekvens. Jag undrar dock vad ”kollektiv professionalism” egentligen betyder. Det skulle kunna bli en lång kedja av glada amatörer som kopierar andras alster på ett hafsigt sätt.

Jag känner att jag tömt ut vad jag har att säga i denna fråga för tillfället. Det verkar som om de flesta är överens om att den relativa (o)förmågan att ta betalt kommer att påverka den kulturella marknaden framöver. Då detta brukar nekas av vissa fildelningsideologer är det skönt att vi åtminstone kan enas om sådana fundamentala samband. Tanken med mitt inlägg var att fördjupa denna insikt och peka på så kallade allmän jämviktseffekter av fildelning; helt enkelt att resurser även frigörs när det blir svårt att ta betalt.

Om ingen kan ta betalt kan det bli mycket värre, men också bättre, vilket beror på vems smak man har i åtanke. Alltså lär vi inte heller kunna enas kring detta. Jag fasar en värld bestående av produktplacerade filmer och tunt förklädda reklamjinglar till musik. Särskilt förtjust i tanken på en strid ström av one-hit-wonders är jag inte heller.

Vad gäller klassbegreppet förordar jag läsning av Deidre McCloskey.

Synd. Den verkar gedigen och bygger på empiriska studier och typiskt ”nationalekonomi”-tänk. Du får väl återkomma med en ny bloggpost när du läst den.

”..En massa svältande popsnören kommer då att bli dansbandsmusiker när de får barn att försörja. Till fildelarnas stora sorg, men som man kollektivt bäddar får man ligga.”

Kulturella bindningar och smak väger nog tyngre än viljan att spela sitt instrument mot betalning efter vilket helst notblad som föreligger.

Likt överallt annars på arbetsmarknaden så är tanken att man stämplar in vid 18 och ut vid 65 så hopplöst mycket 1900-tal. Människor kommer att vandra mellan sysselsättningar i betydligt högre grad än tidigare. Det gäller även inom kultursvängen.
Kanske kommer 70-talets proggrörelse till slut att få rätt? Mognar tiden för dess ideologi? Kollektiv, snarare än individuell professionalism?
Som med allt annat idag så kan det nog stämma för vissa. Vi lever i en flora av subkulturer där det bara är att välja och blanda. Vi vänjer oss vid lägre omsättningar och i en sådan miljö kan inte identifikationen med en specifik yrkersroll överleva i hela 47 år

I mer än 15 år har jag bott med medel- och övre medelklassen på flera kommuner : De sätter käpp i hjulen för grannarnas bygge genom att överklagar i all oändlighet bara för att de är missunsamma. Tid är pengar. Så det kostar skjorta för andra. Detta är icke snatteriet,men dock i moralisk mening. Och de upplever ej det som ett moralisk obehag, en rättighet.

Är det konstigt att många obemedlade (och vi alla) får betala för denna missunsamhet genom högre hyror o dyrare bostäder ?

Var Pirate Bay killarnas intelligibilitetsgräns ligger förstår nog överhuvutaget inte denna medelklass.

Det finns även ett kort minne. Det är inte så att livemusikutbudet är ojämförligt bra idag. Utbudet har varit rätt dåligt i Stockholm men blivit betydligt bättre på sistone. Men utbudet i exempelvis Lund under 80-talet var också mycket bra (under 90-talet betydligt sämre). Skulle tro att politik vad gäller alkoholrättigheter och vilket inflytande störda grannar har på öppettider etc är väl så viktiga i dessa sammanhang.

För övrigt har dansband och Per Gessle alltid sålt bra. Problemet med mitt resonemang är om de säljer mer idag relativt andra artister. En massa svältande popsnören kommer då att bli dansbandsmusiker när de får barn att försörja. Till fildelarnas stora sorg, men som man kollektivt bäddar får man ligga.

Slutligen tror jag problemen för filmkonsten av fildelning är betydligt större än för musiken. Att göra musik är förhållandevis billigt och det finns alternativa inkomstkällor. Även den billigaste film är dyr att göra och utrymmet för livespelningar är begränsat.

Intressant, så du säger att det har hänt, om än sällan?

Men för att förtydliga vad jag själv menade, du skrev:

”Huruvida medelklassen är bildad eller ej känns som ett sidorspår, men jag måste säga att ungdomar i universitetsmiljö nog är mer representativa för sin generation än tekniknördarna kring Pirate Bay. ”

Jag upplevde att dina tankar kring den bildade medelklassens (vad är medelklass förresten? Hur mäter man kulturellt kapital t ex?) särställning var just allt annat ett sidospår i din argumentation. Vad jag upplever vidare är att vad som minskat är just efterfrågan på ”finkultur”, och det oavsett fildelning (teater går ju också ner). Vad som går upp är livemusik, klubbar och annan ”icke-institutionaliserad” kultur, de segment som inte anses fina och bildade samt inte heller erhåller fina kulturbidrag.

Frågan är om det är bildad medelklass som driver detta, likt huruvida det är samma klass som köper de flesta skivorna (majoriteten av 2007 års sålda skivor var Per Gessle och dansband).

”Empirins snömodd”. Vilken planet har du befunnit dig på under de senaste 15-20 åren? Har du läst vad nationalekonomer sysslar med? Uppenbarligen inte, för du hade du inte kunnat skriva något så fullständigt verklighetsfrånvänt.

Sedan undrar jag verkligen om Håkan Hydén och de andra på rättssociologen i Lund inte för teoretiska resonemang innan de tittar på data? Det är väl så vetenskapen brukar bedrivas, annars händer det så lätt att man bara slumpkör regressioner.

Sedan är det vanligt bland fildelare att klä sina medievanor i en ideologisk skrud. Denna brukar vara tämligen populistisk och innehålla utfall mot de bättre bemedlade. Utan att känna din farmor undrar jag om hon skulle tycka det var ok att ta vad man vill ha för att (i) det är enkelt och (ii) vissa av dem man tar av är rika.

Sedan är dina exempel lite fåniga. Det är en väldigt aktiv handling att ladda ner filmer och musik. Det händer väldigt sällan att ”Dum & Dummare” självmant söker sig ner på min hårddisk medan jag kämpar för att hålla den borta. Men så är det kanske för dig…