Det finns alltid en risk att man jämför äpplen med päron eftersom alla åtgärder syftar inte enbart till att rädda liv. Det gäller inte minst EU-medlemskapet och försvaret varför det vore befängt att göra en samhällsekonomisk konsekvensanalys av dessa politikområden enbart på basis av hur många liv som räddas. Däremot är det svårt att se vad syftet med olycksprevention är annat än att rädda liv och minska allvarliga skador (de båda tenderar att vara högt korrelerade). Prevention av trafikolyckor syftar till samma sak. Att då lägga 6 ggr mer per liv som räddas på det ena sättet förefaller ytterst tveksamt. Likaledes är det svårt att förstå varför strålningsorsakade dödsfall bara får kosta en tjugondel av ett dödfall i trafiken.

Åtgärderna i figuren är valda just då de ungefärligen kan sägas ha samma syfte. Naturligtvis kan man i viss mån ha åsikter om huruvida åtgärderna är jämförbara men då får man specificera vad man anser vara fel. Själv ställer jag mig lite tveksam till huruvida marksaneringen syftar till att rädda liv men frågan är vad åtgärden i så fall syftar till? Dvs vad är marksaneringens samhällsekonomiska värde?

Det är ytterst svårt att se en konsekvent tillämpning av några principer som ligger bakom figuren ovan och därför skulle jag vilja kalla det en politisk skandal. Om du inte håller med är det helt upp till dig men hittills har du inte gett några skäl till varför jag skulle ändra min uppfattning på denna punkt.

Det är inte bara ett grundläggande kriterium, det är själva definitionen på kostnadseffektivitet att marginalkostnaden är lika. Vidare implicerar kostnadseffektivitet inte samhällsekonomisk effektivitet, vilket väl borde vara det intressanta i det här sammanhanget? I mina ögon är denna blunder tillräcklig för att ogiltigförklara hela rapporten, om du är av en annan åsikt så får du gärna förklara dig.

Johan Vlachos skriver:
”Självfallet är dessa skattningar behäftade med mätproblem och det finns andra aspekter än bara kronor per liv att ta hänsyn till. En del dödsfall är mer självförvållade än andra, en del sätt att dö är värre än andra och en del åtgärder har andra mål än bara att rädda liv. Men ändå, jag skulle vilja kalla figuren ovan en politisk skandal som väcker många frågor.”

Så först ges det sken av att du är fullt införstådd med hur fullständigt urusel artikeln är ur ett vetenskapligt perspektiv, men har sedan inga problem med att dra slutsatsen att en ”politiskt skandal” föreligger?

På den nivån av vetenskaplighet så kan man ju även fråga sig hur många liv försvaret räddar per spenderad krona? Eller hur många liv EU räddar per spenderad krona?

Det är ju absurt, jag blir småförbannad. Nästan så att jag undrar om du har någon examen?

Samt kanske att få säkerhetsföretag att visa tiosiffrig vinst

http://www.ordfront.se/Ordfrontmagasin/Artiklar%202007/Krig%20ar%20vinst%2010_11_07.aspx

William: Det är ytterst ont om ekonomer som tycker att jordbrukssubventioner är positiva. Det grundar sig i att vi har svårt att de vilket marknadsmisslyckande som de försöker åtgärda. Hade politiken haft som ambition att rädda djur hade vi varit mycket upprörda om skillnaderna i marginalkostnad mellan olika åtgärder varit av motsvarande storlek som mellan dem som syftar till att rädda människoliv.

Vissa anser att vi skall använda oss av objektiv risk istället för av allmänhetens snedvridna riskuppfattningar för politiska prioriteringar och Viscusi http://www.law.harvard.edu/programs/olin_center/papers/pdf/294.pdf går så långt som till att hävda att felanvändning av knappa resurser i riskprevention där illusoriska rädslor snarare än verkliga risker beaktas är “en form av statistiska mord där liv offras”.

Sedan är det ju det där med att risker kan upplevas mera definitiva och dramatiska så klart…