Samtidigt ser man idag EU havet storma. Som tidigare diskuterats, så blir spredden av stadsobigations räntorna inom EMU bredare och bredare, vilket tyder på instabilitet.

Nästa tydliga argument mot euron är att Sverige är så exportorienterat så att depriceringen av SEK stimulerar exporten under tider av kris, som idag. Detta i sin tur gör att fler svenskar får behålla jobben relativt om vi hade varit medlem i valutaunionen EU.

Jag förstår inte när man ska inse att Europa inte är en homogen valutaunion, det är för stora ekonomiska skillnader mellan medlemsstaterna. Valutaunionen är på lång sikt inte hållbar!

De länder inom euro-systemet som betalar högre ränta än andra har ett högre Big Mac-pris än de som betalar lägre ränta.

Det har alltså ingenting med finanspolitiken att göra och bevisar alltså att ingen gemensam finanspolitik krävs i en valutaunion.

Sverige kan liknas vid en valutaunion och de olika kommunerna vid medlemsstater i valutaunionen och eftersom Sveriges kommuner har skilda budgetar har inte ens Sverige någon gemensam finanspolitik. Man kan till och med gå så långt att man hävdar att det förhållandet att jag har ett bankkonto och Martin Flodén en annan är likvärdigt med det förhållandet att de olika euro-staterna har skilda budgetar.

Det finns egentligen ingenting som talar mot en global valutaunion av den europeiska typen. Det enda problemet värt en djupdykning är inträdeskurserna.

Såvitt jag kan se är Maastricht-kriterierna tillräckliga för att se till att inget land kan bli medlem till en helt orealistisk kurs.

Poängen är att det finns politiskt ekonomiska konsekvenser av konkurrensdepriceringar som försvårar samarbete mellan länder. Växelkurser tenderar också att skjuta över målet.

Idagsläget är det avgörande att G-20 mötet i London blir en framgång som visar att internationellt samarbete fungerar.

Apropå vägningar av för- och nackdelar tycker jag att ekonomerna är ganska eniga (åtminstone om man jämför med andra frågor). De flesta pekar ut samma för- och nackdelar. Sedan varierar det förstås hur mycket vikt man lägger på de respektive punkterna. Men många ekonomer verkar tycka att det är svårt att på rent ekonomiska grunder komma till en tydlig slutsats. Möjligen är handelsekonomer lite mer positiva (de tänker mer på eurons positiva effekter på just handeln) medan makroekonomer är lite mer skeptiska/tveksamma (de tänker mer på problemen med att ge upp penningpolitikens stabiliseringsmöjligheter, och även på vissa finanspolitiska risker).

Martin Flodén: Min fråga kanske var dum och jag är inte så insatt men vore kul med ett svar.

Hur mycket av den ökande handeln kan sägas vara eurons förtjänst och hur mycket kan härledas från teknologisk utveckling och billigare logistik och transporter mm de senaste 10 åren? Det skulle så att säga vara intressant hur mycket de minskade handelskostnaderna vi ser i stort som en följd av teknologisk utveckling betyder i jämförelse med euron. Om den teknologiska utvecklingen är mkt viktigare så kanske euron i sammanhanget inte är så viktig för handeln? Sedan interagerar väl allt ändå. Har man jämfört EA-länder med icke EA-länder (brister här isf?) bara eller hur korrigerar man för teknologisk utveckling? Om handeln utifrån euron ökat mkt så talar ju detta mer för euron.

Lundgren m.fl. skriver ju på GP-debatt refererad ovan;

”Gruppen visar att det samhällsekonomiska värdet av den ökade utrikeshandel vi skulle få är obetydligt. Vi talar om en engångshöjning av BNP med ett par, tre promille, högt räknat. Det argumentet faller alltså.”

Damned if they do, damned if they don´t..