“Kriminologisk forskning visar att de uppväxtvillkor och levnadsförhållanden som människor lever under har betydelse för brottslighetens omfattning och struktur. En större andel av de ungdomar vars föräldrar är arbetare och som bor i lägenhet, än de vars föräldrar är högre tjänstemän och som bor i villa, rapporterar sålunda att de begått brott i självdeklarationsundersökningar (Brå 2006, Ring och Svensson 2007). Dessa undersökningar belyser i första hand mindre allvarliga brott som stora delar av en ungdomskull begår. När man fokuserar på allvarligare brottslighet som fortsätter under ungdomsåren och som senare riskerar att påverka levnadsförhållandena i vuxen ålder är skillnaderna mellan olika sociala grupper än mer påtaglig (Hagan och McCarthy 1997, Nilsson 2002, Sampson och Laub 2003, Ring och Svensson 2007).
Från tidigare forskning vet vi att risken för lagföring för något brottsbalksbrott (t.ex. stöld, skadegörelse och misshandel) är tre gånger så stor för de ungdomar som växer upp i ett arbetarklasshem jämfört med i ett överklasshem och drygt fyra gånger större när det gäller lagföring för våldsbrott (Wikström 1987).”

Lite taget ur sitt sammanhang och det betonas hur många olika faktorer som interagerar.
Ur: Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007 från BRÅ:s hemsida.

För hälsa kan man t.ex. se http://www.fhi.se/templates/Page____391.aspx
Fölkhälsoenkäter efter socioekonomisk bakgrund.

Lite mer torrt på mitt land nu iaf?

Sedan om det är mer fritid för umgänge med barnen och mångsidig aktivering av rörelseorganen (mot onda ryggar)(som också minskar psykisk ohälsa) som är det viktigaste eller större ekonomiska marginaler som kan minska psykisk stress osv är naturligtvis svårt att avgöra om man noggrant går igenom olika hälsoaspekter ovan.

Men för ett på totalen bättre samhälle tycker jag mycket talar för ökad inkomstutjämning och mer resurser till utbildning. Så att vi fortsatt får se en god produktivitetsutveckling, mer kvalificerade jobb med medinflytande och mer hälsomedvetenhet.

Sedan finns det helt säkert en mängd fantastiska exempel på fantastiska kärleksfulla arbetaruppväxter så mer riktade och specifika åtgärder vore väl bra. Men jämlikhet verkar liksom intuitivt bra att premiera. Sedan är det ju en fin avvägning att aldrig utmåla grupper/individer som offer men samtidigt försöka känna sympati.

Jag har dock plöjt folkhälsoutredningar och liknande i det oändliga så vad gäller hälsobiten är jag bomb. Ang brott så har jag nog mest snappat upp det i sociologiböcker. Kan fela något där.

Naturligtvis inte till kriminella per automatik men det finns en sådan ingrediens. Små ekonomiska marginaler är en annan delförklaring (eller iaf relativt sett eftersom vi jämför inkomster och konsumtion).

Att vissa är okritiska till sina förmågor som föräldrar kan jag hålla med om, så visst finns det även en poäng med att institutionalisera deras barn i kommunala projekt. I mitt yrke på Liseberg har jag stött på otroligt många föräldrar som inte borde fått skaffa barn men det som format dessa föräldrar är väl 90 % miljö så då kan vi förändra den? (detta inlägg blev väl cyniskt och jag står inte fullt ut för de presenterade åsikterna)

Ang adoption är det helt klart ett trevligt alternativ i en redan överbefolkad värld.

Själv är jag ju evigt tacksam över att ha växt upp i ett akademikerhem men de akademiker/ekonomer som inte testat arbetaryrken har ofta svårt att ta dessa gruppers perspektiv.