Med samma retorik skulle man kunna rättfärdiga allsköns ingrepp i folks val.

Naturligtvis bör varje mödrahälsovård värd namnet upplysa om att sträng fasta inte är bra för gravida. Men det har ju inte med islam att göra: även icke-troende människor bantar och fastar av en massa olika skäl, även när de är gravida.

Ett exempel på hur man kan associera något ganska problemfritt som ramadan, med ett reellt problem som dock vare sig är direkt orsakat av ramadan, och inte unikt för ramadan.

Vad gäller frågan om vad som egentligen ingår i den religiösa plikten så är det väl inte helt ovanligt att religiösa företrädare slirar lite på teologin för att inte stöta sig med vissa traditioner. Här har de emellertid fått starka argument för att se till att kvinnor som planerar att bli gravida äter ordentligt, även om det krockar med ramadan.

Dessutom har en religiös muslimsk ledare i Singapore sagt följande: ”A pregnant
woman who is in good health, capable of fasting and does not feel any worry
about herself or to her foetus, is required and expected to fast like any ordinary
woman” (citerat i Almond o Mazumder, sid 5).

Med andra ord går det inte att göra undantaget helt vattentätt. Så därför bör man ta det swäkra före det osäkra och undanta alla kvinnor från Ramadans fasta.

Synd bara att alla inte tycks följa sin religion ordentligt eftersom den då varit – harmlös.