”Detta skapar ett guldläge för rektorerna som kan ha obehöriga lärarare anställda under terminerna och sedan låta dem gå på a-kassa under loven. Naturligtvis kan detta öka personalomsättningen men budgeten blir lättare att hålla och det kan bli pengar över till annat.”

Det generellla läraravtalet (som även obehöriga anställs på) är ferielöneavtalet. I praktiken innebär det att lärare arbetar 45 timmar i veckan under terminstid och i utbyte har rätt till lön under hela sommarledigheten. En tillfälligt anställd lärare som har arbetat ett helt läsår får med andra ord lön till och med augusti. Den som har arbetat under endast vårtermin får lön i en bit in i juli eller så. Och har naturligtvis ingen möjlighet att få a-kassa under motsvarande tid (men kan förstås arbeta med något annat om lusten finns).

Så det är nog inga stora pengar att spara genom att agera på det sätt som Jonas föreslår.

En alternativ förklaring till läraryrkets låga status är att det många gånger kan vara svårt för lönesättande rektor att särskilja en bra lärare från en dålig; dels för att lärare har olika typer av arbetsuppgifter och där det bara för vissa av dem finns ett output som är mätbart, dels för att det finns heterogenitet i elevernas bakgrund som gör det ännu svårare att avgöra vad som är lärarens bidrag. Om det inte går att separera mellan lärare av hög respektive låg kvalitet, kommer lönen sannolikt att baseras på den genomsnittliga produktiviteten, varvid personer med potentiellt hög lärarkvalitet inte kommer att bjuda ut sina tjänster. Kärnan i problemet är att bra lärare inte kan signalera att de är bra, och få betalt därefter. Om lärare däremot ges möjligheter att signalera, och få betalt för, sin kvalitet skulle även lärare av hög kvalitet bjuda ut sina tjänster. Att differentiera löner efter produktiv förmåga – exempelvis signalerat genom behörighet – kan därför vara ett sätt att göra det lönsamt för talangfulla individer att bli lärare, något man sett på andra marknader där producenter av hög kvalitet givits möjligheter att signalera (se exempelvis Leslie och Jin QJE 2003).