Kommentarer till Väst – på gott och ont

Av: Jonas Vlachos

Jonas Vlachos — Tue, 03 Jun 2008 11:58:32 +0000

Det är mycket mer plågsamt att motionera än att skönhetsoperera sig (tror jag). Och vad är roligt med att springa på ett löpband? Man kanske lever längre, men åren måste kvalitetsjusteras.

Av: Niklas Strand

Niklas Strand — Tue, 03 Jun 2008 11:48:00 +0000

Jonasjonasjonas…
Folk motionerar för att de tycker att det är roligt, för att de blir friskare, och för att det gör att de kommer leva länge!
se tex:
http://www.arthurdevany.com/webstuff/RevisedEssay.pdf
Arthur är fd matematiker, econ prof UCI och numera hälso och träningsguru…

Niklas

Av: Johan A

Johan A — Mon, 02 Jun 2008 15:09:34 +0000

Jag ser ingen nödvändig motsättning mellan att tycka att man duger som man är och att lägga sig under kniven. I många fall kan det nog handla om skillnaden mellan att tycka att man ”duger” och att tycka att man ser fantastisk ut. Sen kan man alltid ha privata värderingar om att det är ”fel” att ändra på sitt utseende, men rent etiskt är väl inte gränsen mellan frisören och kirurgen så värst tydlig?

Av: Jonas Vlachos

Jonas Vlachos — Sun, 01 Jun 2008 20:33:30 +0000

Själv tycker jag det sjukaste i vårt samhälle är att alla verkar motionera så mycket. De flesta har ändå stillasittande jobb utan större belastning, så vad tusan ska de ha en vältränad kropp till? När de visar en dokumentär om att gymtrenden kommit till Kina, då ska jag bli upprörd.

Av: Eva Mörk

Eva Mörk — Sun, 01 Jun 2008 20:18:23 +0000

Ja, man kanske måste ta det onda med det goda. Annars är det lätt att som Camilio börja tvivla på mänskligheten. Det verkar som om att när människan får frihet (och pengar) så börjar hon göra massa dumt. Gissar att det var sådant som Kulturrevolutionen ville komma till rätta med, men det blev ju inte så värst bra det heller, för att underdriva. Det är väl bara tilll att luta sig tillbaka och fokusera på det som är bra.

Johan A: jag menade inte att våra skönhetsideal är sjuka, utan vår skönhetsfixering som gör att unga kvinnor, både här och i Kina inte tycker att de duger som de ser ut utan måste ta till diverse skönhetsoperationer.

Av: expatrie

expatrie — Fri, 30 May 2008 19:33:30 +0000

Nåja… om du frågar en slumpmässig kines om vad som är viktigast i livet, skönhet eller mänskliga rättigheter, vad får du för svar? Även om man kan förfäras av ingrepp i den mänskliga kroppen på grund av utseendesjäl så borde väl sådana tendenser vara positiva? En naiv slutsats kunde vara att fler ingrepp för att främja skönhet är ett tecken på att andra, mer grundläggande, behov är tillfredsställda. En regression på BNP/capita och skönhetsoperationer borde kanske vara nästa sensation?

Av: martin

martin — Fri, 30 May 2008 18:03:08 +0000

Det kan väl knappast lida någon brist på kineser med förhoppningar om förbättringar av mänskliga rättigheter? Om nu ”mer som bäst” likställs med detta. Om kineserna tycker det är viktigare med skönhetsoperationer än att sträva för att bli mer som väst, i dess institutionella mening, så skulle jag nog ta det som ett positivt tecken.

Av: martin

martin — Fri, 30 May 2008 18:00:34 +0000

Det kan väl knappast vara ett problem att hitta kineser som har humanistiska värderingar och förhoppningar? Om nu ”bli mer som väst” likställs med detta. Säg till när någon ”vanlig” kines hävdar att skönhetsidela är viktigare än mänskliga rättigheter. Och skulle du hitta det så skulle jag ta det som ett mycket gott tecken på Kinas utveckling.

Av: Johan A

Johan A — Fri, 30 May 2008 14:40:48 +0000

”Det känns därför beklämmande att en av de saker som kineserna verkligen har plockat upp från väst är våra sjuka skönhetsideal.”

Att operera sig för att likna en etnisk grupp man inte tillhör känns måhända lite ohälsosamt, rentav sjukligt. Man att en del kineser gör detta behöver väl ändå inte betyda att VÅRA skönhetsideal är sjuka?

Av: Camilo von Greiff

Camilo von Greiff — Fri, 30 May 2008 11:52:45 +0000

Såg också programmet och blev helt förfärad, fruktansvärt!! Men en viss grogrund för utseendefixering tycktes ju ändå ha funnits inom landets gränser. I slutet av programmet berättades om den sista generationen kvinnor som hade förkrympta fötter efter att ha bundit fötterna hårt under hela barndomen så att de inte skulle växa, eftersom kvinnor med stora fötter inte blev gifta…
Det vill till att man är optimistiskt lagd för att man ska tro på mänskligheten.