Grundkurs i inflationsbekämpning

Den stigande inflationstakten får allt mer uppmärksamhet. Vad kan vi då göra för att bekämpa inflationen? I ett avsnitt av Milton Friedmans TV-serie Free to Choose från 1980 ges en grundkurs i inflationsbekämpning. Trots några decennier på nacken är avsnittet förvånansvärt fräscht. Friedman förmedlar flera värdefulla poänger och insikter (se 26:40-27:15 för en illustrativ liknelse mellan inflation och alkoholism, och 12:55-14:20 angående att inflation inte kan skyllas på stigande import- och råvarupriser).

PenningmängdFriedman skulle säkert med intresse ha läst dagens pressmeddelande från SCB där penningmängdens utveckling presenteras. (I dessa tider ligger ju vanligen fokus på styrräntans nivå och utveckling.) Förmodligen skulle han ha hävdat att den höga inflationen beror på att man har låtit penningmängden öka för mycket.

TV-serien Free to Choose sändes under 1980-talet i ett flertal länder, men naturligtvis inte i Sverige där Friedmans åsikter knappast platsade i statstelevisionen.

Forskning om behörighet

Kritiken mot det föreslagna systemet för lärarauktorisation får stöd i en ny studie. Medan alla former av inträdeshinder lär höja lärarnas löner och kan garantera en lägstanivå på deras kunskaper, så är det långt ifrån säkert att lärarnas genomsnittliga kvalitet stiger. Anledningen är att det kan vara för dyrt för duktiga obehöriga lärare att skaffa sig behörighet. Alltså är risken stor att de lämnar yrket.

Studien av Josh Angrist och Jon Guryan behandlar amerikansk lärarcertifiering och de finner mycket riktigt att lärarlönerna stiger när sådan införs, medan inget tyder på att lärarnas kvalitet höjs. Alla system behöver dock inte ha dessa konsekvenser — det beror på hur certfieringssystemet är utformat. Synd bara att lärarutredningen i princip saknar referenser till denna typ av forskning. Att ta del av forskningen hade ju ökat chanserna att man hamnat rätt i sina rekommendationer.

Är det rationellt att köpa träningskort?

Vi vet alla att hälsosam kost, lagom med träning och så är faktorer som har effekter på hur vi kommer att må i framtiden. Ändå är det så svårt att leva upp till detta. vår diskontinering av framtiden verkar vara mycket hög när vi stressade på väg hem från kontoret med tanken att ”i morgon ska jag bättra mig och börja träna”.

Vi verkar dock själva vara medvetna om detta tidsinkonsistens-problem och gör följdaktligen det mesta vi kan för att så att säga ”binda oss vid masten”. Köp av dyra gym-kort är ett exempel på detta. Tanken verkar vara ”har jag nu betalat flera tusen för ett kort så borde jag väl kunna ta mig i kragen och faktiskt komma iväg och träna ett par gånger i veckan”. För väldigt många blir följden av detta att det blir väldigt dyra träningspass om man räknar styckkostnaden.

Men kan vi verkligen lösa problemet med tidsinkonsistensen genom att slänga ut massa pengar i början av året? Jag är tveksam. Visserligen blir marginalkostnaden för varje träningspass lägre nu när vi inte behöver betala varje gång, men jag tror knappast att det finansiella restriktionerna som hindrat oss tidigare. Snarare bör väl kostnaden för träningskortet räknas som ”sunk cost” (sorry Robert, har inget bra svenskt ord, förslag mottages tacksamt).

Är det då rationellt att köpa träningskort? Knappast. Däremot är det rationellt att sälja sådana.

Själv funderar jag för fullt på att betala 99 kr för att vara med i ”Crazy summer” som går ut på att man får registrera sina motionsspoäng löpande under sommaren och tävla om ”fina” priser. Och det är ju knappast för prisernas skull som jag överväger detta…

Löner och utbildningsval

Man läser vilka lönenivåer män i delar av LO-kollektivet kommer upp i och jämför detta med de högskoleutbildade sjuksköterskornas löner. Plötsligt framstår inte de problem utbildningsväsendet verkar ha att hantera pojkarnas situation som fullt så allvarliga. Sina taskiga skolresultat till trots verkar ju grabbarna vara helt kapabla att göra rationella långsiktiga val. Som att välja bort högre utbildning.