Kommentarer till Mer tillväxt — mer lycka

Av: Inkomst och lycka « Nonicoclolasos

Inkomst och lycka « Nonicoclolasos — Sat, 04 Oct 2008 07:11:20 +0000

[...] Uppdatering: En av uppsatsens författare, Justin Wolfers, har skrivit ett spännande blogginlägg om att höginkomsttagare är lyckligare än låginkomsttagare inom länder. Se även Daniel Waldenströms inlägg om studien. [...]

Av: Mer tillväxt — mer lycka (redux) « Ekonomistas

Mer tillväxt — mer lycka (redux) « Ekonomistas — Thu, 29 May 2008 18:05:44 +0000

[...] tillväxt — mer lycka (redux) Förra veckan skrev Ekonomistas om den nya studien av Justin Wolfers och Betsey Stevenson om inkomsters effekt [...]

Av: Vad är en rättvis fördelning mellan generationer? « Ekonomistas

Vad är en rättvis fördelning mellan generationer? « Ekonomistas — Mon, 26 May 2008 22:19:41 +0000

[...] 1) Vissa insikter kan vi möjligen bidra med. Diskussionen om Easterlinparadoxen och lyckoforskningen är t ex central för denna frågeställning. Om framtida generationer inte blir lyckligare av [...]

Av: Är jämställdhet vägen till lycka? « Ekonomistas

Är jämställdhet vägen till lycka? « Ekonomistas — Sat, 24 May 2008 07:17:26 +0000

[...] samband dokumenteras i figuren här bredvid som är hämtad från en studie av Ekonomistas-favoriterna Betsey Stevenson och Justin Wolfers. Studien fokuserar på USA, men samma mönster finns i [...]

Av: Daniel Waldenström

Daniel Waldenström — Fri, 23 May 2008 19:29:59 +0000

Robert, jag tror nog kapitel ett var det allra tuffaste att (skum-)läsa. Därefter blir det mer handfast — empiriskt och historiskt grundad — prosa.

Bra poäng av Andreas. Jag ska fråga Wolfers när jag träffar honom i helgen. Kanske kommer folk i framtiden svara ”12″ på frågan om hur lyckliga de är på en skala 1-10. Fast egentligen är väl inte det konstigare än när idrottsmän säger att de ska satsa 120% för att vinna matchen (vilket iofs är en klyscha…).

Av: Bergh

Bergh — Fri, 23 May 2008 16:19:58 +0000

Den här debatten är en av de konstigaste som blossat upp på senare tid:

När man frågar folk ”hur lycklig är du på en skala 1-10″, är det konstigt att svaren inte stiger trendmässigt över tiden?? Skalan är ju begränsad uppåt (medan BNP ökar exponentiellt).

Av: Robert Östling

Robert Östling — Fri, 23 May 2008 15:45:42 +0000

Johan och Daniel! Har ni verkligen tagit er igenom Benjamin Friedmans tjocka bok? I så fall är jag grymt imponerad eftersom jag själv gav upp efter ett kapitel.

Av: Johan A

Johan A — Fri, 23 May 2008 14:35:36 +0000

Daniel, det är nog inte första gången i Nationalekonomins historia som någon argumenterar tvärsäkert i en uppsats fast de egentligen är medvetna om att bevisföringen inte riktigt motiverar denna tvärsäkerhet… Jag tror att ”time-series evidence” syftar främst på jämförelser inom länder över tid, där S&W inte har fullt så starka resultat.

Jag håller med dig om att Benjamin Friedmans bok är mycket intressant! Ett annat mycket klokt perspektiv på tillväxt ges av Amartya Sen, som ju talar om ekonomisk utveckling i termer av vilka möjligheter den ger människor att förverkliga sig själva. I min mening ett avsevärt mer sofistikerat resonemang än det nuvarande modet att försöka mäta ”lycka”.

Av: (O)lycka i transitionsländer « Ekonomistas

(O)lycka i transitionsländer « Ekonomistas — Thu, 22 May 2008 23:03:04 +0000

[...] Daniel konstaterat i ett av gårdagens inlägg verkar den avtagande lyckoeffekten av högre BNP nivåer kunna ifrågasättas. Det finns dock [...]

Av: Daniel Waldenström

Daniel Waldenström — Thu, 22 May 2008 19:07:23 +0000

Johan, bra poäng om att BNP-tillväxt inte är endimensionell i hur den påverkar samhället och dess medborgare. Sådana tankar vädrar ju också Benjamin Friedman i sin intressanta bok The Moral Consequences of Growth (och även Stiglitz i en gillande recension av boken). När det gäller resultatens robusthet verkar Wolfers blygsamhet lite lurig. I studien skriver han nämligen (på sid 2): "There appears to be a very strong relationship between subjective well-being and income, which holds for both rich and poor countries, falsifying earlier claims of a satiation point at which higher GDP is not associated with greater wellbeing."