Förespråkar OECD platt skatt för Sverige?

Tidigare i dag besöktes Handelshögskolan av OECD:s generalsekreterare Angel Gurria som höll ett oväntat frispråkigt anförande. Bland annat fick vi höra att Sveriges skattetryck bör sänkas betydligt och att det främst bör ske genom sänkningar högst upp i skatteskalan. Denna åsikt är han knappast ensam om, även om många nog har invändningar.

Mer intressant var att han oreserverat ansåg att beskattning av konsumtion är att föredra framför beskattning av arbetsinkomst och att vi i Sverige har för liten andel konsumtionsskatter. Detta är anmärkningsvärt. Vi har ju redan höga konsumtionsskatter (men många länder har högre skatter, se t ex tabell 4 i denna OECD-rapport). Dessutom är det tveksamt om konsumtionsskatter är mer effektiva än beskattning av arbetsinkomster. Grundläggande skatteteori visar faktiskt att en konsumtionsskatt lika väl kan utformas som en platt skatt på arbetsinkomst. En effektivitetsvinst uppstår då genom att skattesystemet blir mindre progressivt, men detta blir till kostnad av en skevare resursfördelning. (Under en övergångsperiod kan högre konsumtionsskatt dessutom medföra omfördelningar från äldre generationer till yngre.)

Nu tror jag visserligen att det är bra med ett stort inslag av konsumtionsbeskattning, men det ska nog även balanseras med inkomstbeskattning. Innan våra politiker tar OECD:s rekommenationer på alltför stort allvar hoppas jag att de fördjupar sig något i litteraturen om detta.

Uppdatering 2008-04-25

Gurrias anförande finns nu på OECD:s web.

Fler vuxna i skolan?

Globaliseringsrådet bjöd igår på konferens om skolan. Där påminde Alan Kreuger om resultaten från det numer klassiska STAR-experimentet. I en enorm studie lottades lärare och elever in i små (ca 15 elever) eller normalstora (ca 22 elever) klasser. En tredje grupp hamnade i klasser av normalstorlek men med en hjälplärare.

Utvärderingen visade att eleverna lärde sig betydligt mer i de små klasserna och framförallt gick det bättre för elever från studieovana miljöer. Enligt Kreuger var dessutom effekterna långsiktiga och inte begränsade till studieresultat – i de små klasserna ökade andelen som läste vidare på högskolan och brottsligheten senare i livet var betydligt lägre. Men – och detta är viktigt – att ha en hjälplärare i klassrummet var helt utan positiva effekter.

Modellen med relativt stora klasser men med flera lärare i varje klassrum – en vanlig ordning i svenska skolor – innebär alltså ett enormt slöseri. I stället bör resurserna läggas på att skapa så små klasser som möjligt.

Naturligtvis behövs det kringpersonal till lärarna, men samtidigt minskar varje anställd fritidsledare och kurator utrymmet för att kunna minska klasstorleken. Dessutom är det faktiskt möjligt att mindre klasser är ett effektivare sätt att motverka sociala problem än en kader med personal som ska motverka problemen efter att de uppkommit.

Uppdatering 2008-04-24

Hans Bergström skriver idag om vikten att se till att lärarna faktiskt har en utbildning värd namnet. Detta återknyter till att det inte bara gäller att slänga in fler vuxna skolan utan get gäller även se till att det är rätt sorts vuxna och att de ska organiseras på ett bra sätt. Hans poäng att lärarutbildningen och den (svenska) pedagogiska forskningen inte brytt sig om empiri är ytterst relavant, vilket diskuteras i kommentarstråden. Bergström diskuterar dock inte det kanske viktigaste skälet till att lärarutbildningen i Finland så populär, nämligen att man är garanterad jobb efteråt. Enligt McKinsey-rapporten, som diskuterades här, är denna typ av permanent lärarbrist något som kännetecknar de flesta länder med attraktiva lärarutbildningar. Även Merith Wager ifrågasätter värdet av behörighet från den svenska lärarutbildningen och tar upp möjligheten att man faktiskt kan bli en sämre lärare av att skaffa sin utbildning där.

Kan en kund ha fel?

I dagens DN Debatt presenterar Försäkringskassan och FUT-delegationen gemensamma åtgärder mot felaktiga utbetalningar från trygghetssystemen. Det rör sig om 20 miljarder som varje år betalas ut felaktigt.

Samtidigt kallar Försäkringskassan i allt större utsträckning de försäkrade medborgarna för kunder. Om man t ex går in och läser om Försäkringskassans förnyelse och söker på ordet kund så hittar man detta 11 gånger på 2 sidor.

Försäkringskassans språkbruk är ngt som bl a Språkrådet vänder sig mot. I sin bulletin Klarspråk skriver de bl a att 

”De flesta anser att kund inte är lämpligt att använda i myndighetstexter som riktar sig utåt, till allmänheten”

Själv undrar jag hur Försäkringskassans språkbruk och FUT-delegationens siffror om fusk och felaktiga utbetalningar går att förena med den gamla kända devisen

Kunden har alltid rätt!’