EUs jordbrukspolitik – hur ska vi ha det?

Under årtionden har ett återkommande argument mot EUs jordbrukspolitik (även ofta framfört av mig) varit att den håller tredje världen kvar i fattigdom. Genom att stänga gränserna för import och med ett ymnighetshorn av exportsubventioner har världsmarknadspriserna på mat hållits nere. Detta har missgynnat fattiga länder som annars kunnat specialisera sig på livmedelsproduktion.

Nu stiger matpriserna och detta beskrivs som en katastrof för – surprise! – utvecklingsländerna. IMF, Världsbanken och vår största morgontidning är eniga om att vad som händer skapat en kritisk situtation för världens fattiga.

Frågorna infinner sig: Hade vi fel tidigare? Har vi rätt nu? Eller har det aldrig varit så enkelt som att EUs jordbrukspolitik varit otvetydigt dålig för utvecklingsländernas invånare?

Skratt åt skattediskussion

Marita Ulvskog talar om bortslösade skattemedel när regeringen aviserar sänkt skatt på arbetsinkomster. Kristina Axén Olin beklagar att lagstiftningen hindrar skatteåterbäring när Stockholms stad fått oväntat goda finanser. Det är begripligt att Svenska Dagbladet skrattar åt Ulvskogs uttalande. De skulle även kunna skratta åt Axén Olins önskemål, men i stället skrattar de åt dem som eventuellt skulle se återbäringen som just bortslösade skattemedel.

Beskattning medför samhällsekonomiska kostnader eftersom den snedvrider våra val av till exempel arbetsinsats och utbildning. Det är därför dumt att först samla in skatt och sedan ge den tillbaka. Om skatteintäkterna råkar bli onödigt stora är det bättre att sänka nästa års skatter. På så sätt får vi möjlighet att reagera på skattesänkningen, och snedvridningarna minskar. SvD verkar förutse denna kritik men inte finna ord att bemöta den.