Vi har det fett bra

Siffror säger inte alltid så mycket, men det finns undantag. Ta till exempel nedanstående diagram. Den blå linjen visar reell BNP per capita i USA från 1978 fram till idag. De gröna prickarna visar andelen feta, det vill säga andelen som har ett BMI över 30, för de år som det finns BMI-data.

Diagrammet visar att BNP per capita har ökat 1,65 gånger sedan 1978, medan andelen feta har fördubblats — från att 15 procent till att drygt 30 procent av befolkningen har ett BMI över 30. Hur ser det då ut i Sverige?

I Sverige är vi varken lika feta eller rika som amerikanerna. År 1989 var 6 procent av svenskarna feta vilket har ökat till knappt det dubbla år 2005. Under samma tid steg BNP per capita 1,3 gånger. Ju rikare vi är, desto tjockare blir vi. På individnivå är det dock snarast tvärtom. Nedanstående bild visar andelen feta i USA uppdelat i elva olika inkomstgrupper.

Entreprenör(s)partiet?

Få har väl missat att socialdemokraternas jobbrådslagare Luciano Astudillo och Sven-Olof Österbergflera håll, bl a i en uppmärksammad DN Debattartikel, lanserar en ny bild av socialdemokraterna som ett företagar- och jobbskaparvänligt parti. Men när man granskar deras föreslagna politik framstår en helt annan bild.

I korthet vill s underlätta för personer med fast anställning att säga upp sig och starta eget företag genom att inkludera dem i det offentligt finansierade försäkringsystemet mot inkomstbortfall. Tanken är att minska nedsidan av att lämna sin fasta anställning. Men jag tror förelaget riskerar att missa sitt mål eftersom Astudillo-Österberg bortser från ett par viktiga aspekter.

För det första är förslaget ensidigt i det att det enbart fokuserar på att minska nedsidan med nyföretagandet medan inget sägs om att öka dess uppsida. Jag och andra med mig (bla bloggaren Dick Erixon) tror att detta ensidiga fokus leder fel och att det istället är just chansen att lägga grunden till en förmögenhet, ett imperium eller andra eventuella målbilder som utgör långt viktigare drivkrafter bakom entreprenörsskap. Och det är inte bara vi som tror detta, utan även entreprenörsforskarna Magnus Henrekson och Mikael Stenkula i nya boken Entreprenörskap

Om en individ uppfattar att den förväntade vinsten av att bli entreprenör inte är tillräckligt stor i förhållande till andra alternativ eller den risk denne utsätter sig för, kommer individen att använda sin entreprenörstalang i mindre utsträckning eller välja att (för)bli löntagare. (s 119)

För det andra tror jag förslaget inte kommer leda till så hemskt många fler jobb. Den främsta anledningen till det är att det stora jobbskapandet ju inträffar när egenföretagare anställer andra personer, vilket länge varit en av Sveriges sämsta grenar främst pga arbetsrättens begränsningar. Om ett företag går från att ha en anställd (grundaren) till två, tre etc anställda genereras snart en jobbtillväxt långt utöver de avknoppade löntagare Astudillo-Österberg sätter sitt hopp till.

Sammanfattningsvis är det intressant att se hur socialdemokraterna justerar sin politik för att skapa ett momentum likt det Alliansen hade den förra mandatperioden. Men förhoppningsvis (för s) är jobbrådslagets arbete inte över i och med detta förslag, för då tror jag inte firma Astudillo-Österberg kommer lyckas övertyga särskilt många näringspolitiskt intresserade väljare den här gången heller.