De senaste veckorna har många fått information från Collectum om sina tjänstepensioner. En vanlig diskussion som dyker upp i detta sammanhang är att många inte begriper den information de får om sin framtida pension. Eftersom den framtida pensionen är genuint osäker tycker jag inte att det är konstigt att vi inte blir speciellt upplysta. Själv brukar jag ställa två andra frågor: Varför har jag en tjänstepension? Och vad är marknadsvärdet på de tillgångar min arbetsgivare har köpt för min räkning?

Det finns flera goda skäl till att ha ett tvingande pensionssystem. Ett argument som ofta lyfts fram är att vissa individer annars avsiktligt skulle undvika att pensionsspara i förhoppning om att bli försörjda av andra välfärdssystem efter pensioneringen. Ett annat argument är att många av oss har svårt att planera långsiktigt och att vi skulle spara mindre än vi egentligen vill om vi inte tvingades att spara.

I Sverige har vi därför ett omfattande allmänt pensionssystem. Men arbetsgivare och fackföreningar har dessutom förhandlat fram tjänstepensioner utöver det allmänna pensionssystemet. Möjligen ger det allmänna pensionssystemet en bristfällig pensionsnivå för många löntagare. Givet begränsingar i hushållens planeringsförmåga kan det då vara motiverat med tjänstepensioner utöver den allmänna pensionen.

Men för dem som av någon anledning antingen inte vill pensionsspara så mycket eller vill spara i andra tillgångar än de avtalade bör sådana möjligheter ges. Under senare år har visserligen individens valmöjligheter angående tjänstepensionens placeringar ökat något, men vi kan fortfarande inte välja att få pengarna i handen för att t ex amortera på lån i stället för att pensionsspara på finansiella marknader. Inte heller kan vi – om jag förstår rätt – undvika att en del av kapitalet placeras i traditionella pensionsförsäkringar om vi anser att det är oklart hur avkastningen i sådana försäkringar fördelas mellan olika individer och generationer.

Här finns en synbar konflikt mellan viljan att styra individerna till de ”rätta” framåtblickande besluten och att tillåta dem att fatta egna beslut. Chicagoforskaren Richard Thaler har i sin forskning visat att det går att kombinera det paternalistiska synsättet med fria beslut (se t ex den här översiktsartikeln). Tjänstepensionerna skulle vara ett bra exempel på hans tankegångar om de utformades som en standardlösning för dem som inte aktivt väljer något annat.