Kommentarer till Varför bryr vi oss om grannens lön?

Av: Ska sport och smink beskattas? « Nonicoclolasos

Ska sport och smink beskattas? « Nonicoclolasos — Tue, 19 May 2009 06:22:58 +0000

[...] även blogginlägg på näraliggande teman av Jonas Vlachos, Robert Östling och Jesper [...]

Av: Att få det bättre än andra « Nonicoclolasos

Att få det bättre än andra « Nonicoclolasos — Mon, 30 Mar 2009 05:26:44 +0000

[...] artikel “Entreprenören i läroboken”. **Se vad Jesper Roine, Jonas Vlachos och Robert Östling skriver om detta fenomen. ***För en mer djup- och vittgående kritik av Frank, se “Assume [...]

Av: Inte bara konsumtion som driver oss « Ekonomistas

Inte bara konsumtion som driver oss « Ekonomistas — Tue, 02 Sep 2008 07:00:14 +0000

[...] på det relativt bästa gör enligt Frank (och andra) att vi hamnar i en konsumtionskapplöpning som alla skulle må bra av att bryta. Vi skulle [...]

Av: pontus

pontus — Wed, 02 Apr 2008 18:14:14 +0000

Haha, fair enough!

Av: Robert Östling

Robert Östling — Wed, 02 Apr 2008 14:39:13 +0000

Jag håller helt med dig om din slutsats, Pontus, med undantag för att man inte behöver vara idiot för att man inte korrekt förutsäger fastighetspriser…

Av: pontus

pontus — Wed, 02 Apr 2008 14:22:16 +0000

Oj vad några gamla teorem kan skapa huvudbry!

Min initiala poäng var egentligen bara att varna för att det inte alltid finns externaliteter där folk tror att de finns. Tillexempel så hör jag ofta individer (ekonomer inkluderat) prata om externaliteter när det egentligen bara handlar om att ökad efterfrågan ökar priset. Det är, som vi alla nu verkar överens om, ingen externalitet.

Men det är lätt att hänfalla åt argumentet: Jag jobber mer för jag vill ha större lägenhet. Men då jobbar alla mer, och priset höjs, och jag har inte råd med den större lägenheten. Jag ”överjobbar”. Men hela den logiska kedjan bygger på att jag vara en idiot i första stund och inte fattade att priser också kommer gå upp.

Av: Jonas Vlachos

Jonas Vlachos — Tue, 01 Apr 2008 10:09:24 +0000

Andreas och Robert: Detta är väl helt enkelt det gamla inbrottslarmsprobematiken. Om jag skaffar larm kommer grannen att få inbrott varför denna också skaffar tjuvlarm. I slutändan har vi lika många inbrott som tidigare (under antagande om att inbrotten är prisokänsliga) men vi slösar en massa resurser på inbrottslarm. Om vi kunde koordinera – och ingen skaffar larm – vore det en paretoförbättring. Skillnaden med bostadsexempelt är att vi inte slösar bort resurser utan ger dem till den nuvarande innehavaren av den attraktiva lägenheten. Alltså finns det ingen aggregerad effektivitetsförlust av denna typ av jakt på knappa varor.

Av: bergh

bergh — Tue, 01 Apr 2008 08:22:31 +0000

”Huruvida vi jobbar “för mycket” för att vi vill tillskansa oss begränsade resurser på en marknad är alltså inte en fråga om effektivitet, utan en fråga om fördelning (i det här fallet mellan generationer)”

Retiorera inte för mycket nu, Robert! Pontus har rätt när det gäller fördelningen mellan grupper, men (i ditt exempel) finns ett collective action problem inom gruppen unga som slåss om statuslägenheter.

Det intressanta är att i den mån de unga lyckas lösa sitt collective action problem (och alltså undvika att jobba för mycket) kommer detta att försämra för lägenhetsägarna.

Av: Robert Östling

Robert Östling — Tue, 01 Apr 2008 07:53:20 +0000

Efter att ha funderat lite till så går jag till reträtt när det gäller punkt 2 i mitt inlägg. När det gäller ledande samhällspositioner, partners och annat där det inte finns ett prissystem så kan det leda till ineffektiva utfall som innebär att vi jobbar för mycket. När det gäller saker och ting som köps och säljs på en marknad, t.ex. bostäder och tjänstekonsumtion, är saken annorlunda som Pontus påpekade ovan. Om den unga generationen jobbar 80 timmar i veckan för att slåss om lägenheter med utsikt mot Riddarfjärden så skulle de givetvis må bättre om de bestämde sig för att jobba lite mindre. Men ägarna av lägenheterna runt Riddarfjärden är förstås överlyckliga över att den unga generationen jobbar ihjäl sig för att betala höga priser för deras lägenheter. Huruvida vi jobbar ”för mycket” för att vi vill tillskansa oss begränsade resurser på en marknad är alltså inte en fråga om effektivitet, utan en fråga om fördelning (i det här fallet mellan generationer).

Av: Robert Östling

Robert Östling — Mon, 31 Mar 2008 13:49:14 +0000

Tack för många intressanta kommentarer, Olof. Det här med relativa jämförelser är onekligen intressant av både teoretiska och empiriska skäl. (När det gäller t ex relativjämförelser och bostads- och tjänstekonsumtion har jag fortfarande inte lyckats reda ut begreppen helt ännu…)